Fira med gott samvete

December och upptrappningen inför helgerna är i full gång. För att uppskatta firandet ordentligt är det kanske kontrasten mot vardagen som är själva grejen, tänker Ann-Helen Meyer von Bremen.

Snart är det dags för årets längsta firande, alla helger som ryms inom julen. Och innan vi ens hunnit tända det första adventsljuset hade förman­ingarna börjat hagla om att vi inte ska köpa, äta, pynta eller stressa för mycket. Att fira jul är inte bra för vare sig ­planeten, midjemåttet, nerverna eller plånboken. Det bästa är om vi inte firar den alls, utan jobbar på som vanligt.

Även om jag inte vill uppmuntra till en massa julmåsten som helt kör slut på oss, så skulle jag ändå vilja slå ett slag för firandet. Problemet är ju inte att vi firar ibland, problemet är snarare att många av oss lever som om nästan varje dag vore julafton. Och kanske framför allt, att vi har ett samhälle som uppmuntrar oss att göra just detta, producera en massa prylar som vi sedan också måste konsumera. Det är detta vi borde börja diskutera, hur vi ska förändra samhället så att vi inte fortsätter att tära så hårt på jordens resurser, men samtidigt kan ha drägliga liv. Klimatomställningen beskrivs ofta som en fråga om teknik, när det i själva verket är ett socialt projekt.

Men också i ett mer hållbart samhälle kommer festen att spela en viktig roll, kanske ännu viktigare. Människor behöver högtider, ritualer och ceremo­nier. Kanske är festen lika gammal som människan? Festen blir viktig när resurserna är knappa. Historikern Annika Sandén som nyligen kommit med boken Fröjde­lekar. Lust, liv och nöjen under svensk stormaktstid som handlar om svenskt vardagsliv under 1600-talet, sa i en intervju i Svenska Dagbladet att hon blivit förvånad över hur mycket det firades under detta århundrade. Män­niskor firade sådd, skörd, bröllop, dop och alla religiösa högtider. Och även om man inte direkt firade begrav­ningar, så var också det ett ­tillfälle för fest. Trots att folk i all­mänhet inte hade något överflöd, slet hårt, blev sjuka och ofta dog i förtid, inte minst barnen, så firades det ordentligt.

På samma sätt kan man idag se hur viktig festen är även för fattiga människor i andra länder. Det sparas i åratal inför storslagna bröllop. Jag fick se en liten glimt av detta i Estland innan landet blev självständigt och bröd­köerna ännu var långa. Vi var en grupp svenskar som kom på besök och därmed fanns det anledning att fira. Jag minns särskilt ett tillfälle hemma hos en familj där det var ­knapert. Ändå fylldes middagsbordet med fantastisk husmanskost som både vänner och familj bidrog med.

”Vi klagar ofta över att vi har det tufft, men när det är fest, då dignar bordet av mat”, sa en kvinna som jag lärde känna.

Det blev en kväll att minnas och det är precis så som en bra fest ska vara, ett avbrott från vardagen med riktigt god och mycket mat i goda vänners lag. Så ha inte dåligt samvete för att fira julen, inte ens om det innebär några julklappar och ett julbord. Det är under alla de andra dagarna, ­var­dagarna, vi kan sträva efter att kon­sumera och producera mindre.