För världens billigaste matolja

Ann-Helen Meyer von Bremen har besökt Indonesien och sett hur palmoljeplantagerna breder ut sig där den värdefulla regnskogen förr växte.

Huset har nyligen byggts ut och båda sönerna kan studera vidare. Kommu­nalt vatten är på väg in och snart behöver inte Patma och hennes kvinnliga släktingar snåla på vattnet och bada i balja på bakgården längre. Kanske blir det också en annan spis i köket istället för dagens kombination av gasollåga och öppen eld, vars rök får ögonen att svida. Kanhända köper de också en tjock resårmadrass som verkar vara en av de viktigaste statussymbolerna för indonesierna som annars är vana att sova på en tunn matta på golvet. Patma och Rezal är två av de cirka 5 miljoner människor i Indonesien som försörjer sig på palmolja och i och med det fått det betydligt bättre ekonomiskt. Palmoljan har blivit landets flytande guld men utvecklingen har samtidigt skett till ett mycket högt pris.

”Palmoljan har blivit landets flytande guld men utvecklingen har samtidigt skett till ett mycket högt pris.”

Vi befinner oss cirka tio mil utanför Jambi på Sumatra i byn Sungai Rotan som har fått sitt namn efter ­floden som flyter förbi, ”Rotting­floden”. Området och byn var tidigare känt för sitt rottinghantverk. Idag är skogen i princip borta och därmed också den vildväxande lianen, rottingen. Istället har byns invånare gjort som så många andra av landets småbönder, planterat oljepalm. Korgar, fat och annat som tidigare gjordes av rotting, köps nu från ”car plastic”, små minibussar fullkomligt överlastade med färgglada plastpryttlar. Det är som att återvända till den svenska plastfrossan under 1960- och -70-talet.

Det finns fler paralleller att dra. Indonesien, ett land som består av drygt 17 000 öar och som är mer än fyra gånger större än Sverige, är idag världens största producent av palmolja. På mer än 7 miljoner hektar, en yta lika stor som Tjeckien, odlas oljepalm. Det är samma ekonomiska drivkrafter som ligger bakom den utvecklingen som för cirka 150 år sedan omvandlade de svenska skogarna till plantager av gran och tall. Endast 3 procent av Sveriges skogar är idag äldre än 150 år och räknas som naturskogar. Vi om­­vandlade vår natur till produkter som kunde säljas, precis som indo­nesierna nu gör med sin, i flera avseenden, ännu rikare skog. Och även om värdet av regnskogen i form av biologisk mångfald, luftrening, klimat­reglering, livsrum för ursprungs­befolkning och mycket annat egent­ligen väger betydligt tyngre, är det ändå världens billigaste matolja som vinner i vårt ekonomiska system.

Regnskogens gemensamma värden kan inte omvandlas till varor och Patma, Rezal och de andra småbönderna som vill få det ekonomiskt bättre, säljer givetvis vad de kan. Under tiden växer sig palmoljeskogen allt tätare. Bara en granne går mot strömmen och blandar oljepalmen med andra växter som fruktträd och rotting.

”För 20 år sedan fanns det mycket rotting i skogen. Jag tycker det är viktigt med traditioner och dessutom har priset på rotting blivit bra, nu när det är ont om den”, säger han.

I Sverige används palmolja främst till biodiesel, men också till livsmedel som margarin, godis, bakverk, glass, hel- och halvfabrikat och i hygien­produkter och kosmetika.