Goda tider för pizza

Från finkockar till hemmabagare som murar egna ugnar, alla tycks svepas med i den pizzavåg som sköljer över landet. Lina Wallentinson också. 

Pizza är mat som tilltalar de flesta. Från supernördarna som importerar specialmjöl och jätteugnar från Italien till de som nöjer sig med en pizzasten i köksugnen. Eller för all del till den som helt lugnt rullar ut en köpt deg och korkar upp tomatsåsen till fredags­myset.

Jag räknar mig verkligen inte till nördfacket, men även jag trillade dit i somras och började entusiastiskt googla på ugnar. Ganska dyra visade det sig. Sambon, av det mer spar­samma och händiga slaget, fastnade för en youtube-video, där man med hjälp av en pilatesboll murade sin egen ugn. Pilatesboll hade vi redan, och det var ju roligt att den äntligen fick komma till användning. Visst tog det lite tid att bygga, men resultatet blev över förväntan. Sommarens ­premiärbakning följdes av många fler (tills barnen bönade och bad om annan middagsmat).

Degen då? Visst är det en fördel att välja ett mjöl med hög glutenhalt, ­vilket de italienska specialmjölerna ofta har. Men nödvändigt är det inte, vanligt svenskt vetemjöl eller vetemjöl special fungerar bra. Även äldre inhemska lantsorter som nu börjat odlas igen på sina ställen går fint att använda. Förutom att vara närproducerade och bra för mångfalden så ger de extra smak till degen.

Är du osäker på om du fått till den rätta segheten i degen så är det smart att använda bakplåtspapper vid gräddningen. Klipp till rundlar och när du dragit ut din degboll lite grann i mjöl (knåda inte) så vänd över den på pappret och fortsätt att forma den till en rundel på pappret. Det är bättre att försiktigt fösa och trycka ut degen än att kavla den, då har du större chans till bubbliga kanter. Var inte snål med mjölet, när du sedan brer på tomatsås eller crème fraiche funkar mjölet ändå som en redning och håller kvar vätskan bättre. Låt pappret följa med pizzan upp på spaden och in i ugnen. Dra eventuellt bort det när pizzan stabiliserat sig efter en kort stund.

Toppingmässigt har jag under sommaren släppt sargen, det vill säga tomatsåsen, och gått över till crème fraiche. Ett tunt lager blir en bra bas till fortsatt toppande. Mozzarellan går faktiskt också att skippa, jag satsar hellre på någon lagrad ost som ger rejält med smak. Otippat nog är rotfrukter en riktig hit. Riv morot, sötpotatis eller palsternacka fint och låt koka några minuter i rejält med brynt smör. Även lök, som fått svettas tio minuter i smör passar utmärkt på pizzan. Lägg på några skivor bacon så har du nästan en fransk tarte flambée.

Det är gott att toppa med något extra krispigt efter gräddningen. Gärna med hetta och syra som kontrast till den feta fyllningen. Som lite tunt skuren broccoli vänd i citron och olja, eller chilipicklad hyvlad morot. Avsluta gärna med rostade solroskärnor eller pinjenötter. Och lite majonnäs mixad med chili eller gröna örter som du sprinklar över som en sista touch.

Du som har en pizzaugn utomhus har förstås glädje av den långt in på hösten också, och du som inte har en, grädda din pizza på högsta möjliga värme i köksugnen.