Hemkunskap i verkligheten

Från sömnad till däckbyte och avloppsrensning. Ann-Helen Meyer von Bremen hör till dem som anser sig ha vissa luckor i ämnet hemkunskap.

För något år sedan hörde jag ett radio­program där en sömmerska i Stock­holm lagade dyra jeans och också anordnade kurser i att laga kläder. Hon berättade att många av hennes kunder nästan koketterade med att de inte ens kunde sy i en knapp. Jag kände mig träffad direkt. Det där var jag. Sedan sa hon något i stil med: ”Om man bara kan konsumera så blir man väldigt maktlös.”

Nyligen kom jag att tänka på intervjun med sömmerskan igen. Jag har nöjet att vara med i Kålrotsakademien, en förening som inte enbart ägnar sig åt kålrötter, utan åt det ätbara kulturarvet. Kålroten har vi valt som symbol eftersom det är den enda grönsak som har rötter i Sverige, eller rättare sagt Finland, som förr tillhörde Sverige. I år ska vi ha hemkunskap som tema –och det verkar som om fler just nu vill lyfta hemkunskapen till lite högre höjder. Kockarna Elvira Lindqvist och Jessie Sommarström har nyligen skrivit om det i sina respektive krönikor i tidningarna Gourmet och Land.

Och visst är det mycket som talar för just hemkunskapen, eller livs­medelskunskapen som Elvira Lindqvist hellre kallar den. Det handlar inte bara om förmågan att kunna laga god och näringsrik mat på schyssta ekologiska råvaror utan alltför stora miljömässiga avtryck, det är också en fråga om livsmedelsberedskap. Men det berör en djupare sårbarhet än så. Och det är då jag tänker på sömmerskan.

Ofta när hemkunskap diskuteras brukar det heta att det är viktigt att ”barnen lär sig laga mat”, men jag vill nog påstå att gäller ett par generationer längre tillbaka, både föräldrar och mor- och farföräldrar kan behöva lite hemkunskap. Det har trots allt vid det här laget gått rätt många decennier sedan Findus klev in i våra kök och i allt större omfattning började ta över matlagningen.

Tar vi begreppet hemkunskap bokstavligt, alltså den kunskap som krävs för att ett hem ska fungera, så handlar det om betydligt mer än matlagning och det är här sårbarheten på allvar kommer in. Hur många av oss bygger våra bostäder, reparerar våra bilar, snickrar våra möbler, väver-stickar-syr våra kläder eller odlar vår mat? Rätt många av oss kan inte dra en elledning, byta till vinterdäck, rensa ett avlopp, borra i en betongvägg eller som sagt, sy i en knapp. Om min mormor och mor­far hade levat hade de förmodligen blivit rätt förskräckta över hur mycket av den här typen av praktisk kunskap som har försvunnit på så kort tid.

Är det här då ett problem? Alla de här färdigheterna kan ju köpas, vilket vi också gör. Det är sannerligen ingen slump att skolämnet hemkunskap nu­mera även har tillägget ”konsument­kunskap”, allt för att eleverna ska ”kunna göra medvetna val som konsumenter med hänsyn till hälsa, ­ekonomi och miljö.” Istället för att skaffa oss färdigheter, blir vi tvungna att hela tiden konsumera. Men som sömmerskan sa, den som bara kan konsumera är rätt maktlös.

Kanske dags att lära sig att sy i den där knappen ändå.

Ann-Helen Meyer von Bremen 
Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist och författare med inriktning på lantbruk, mat och miljö.