Konsten att blanda en sallad

Sallad som sallad tänker kanske vissa, däribland dock inte Ann-Helen Meyer von Bremen som helst låter grönsalladen få ett lågmält sällskap.

Som mikroliten grönsaksodlare märker man att det är två saker som är svåra att sälja: Sallat och färska örter. Kund­erna kastar sig gärna över röd­betorna, morötterna, palsternackorna – och det är huggsexa om fänkålen, blom­kålen och alla de andra kålsorterna. Ja till och med mangolden och spenaten går som tåget. Men när det gäller ­sallaterna och örterna får vi truga ordentligt. Det är egentligen inte särskilt konstigt för butikernas utbud av snabbt framdrivna örter och sallater smakar för det mesta nästan ingenting alls. Och den kanske mest smaklösa av dem alla, isbergssallaten, är fort­farande Sveriges mest sålda sallat. Lunch­salladerna ska vi inte prata om. De fungerar mer som vår tids tagelskjortor inför badsäsongen, än som kulinariska upplevelser.

Men en grönsallad kan vara en stor njutning. Här följer några enkla tips:

”Oavsett om du handlar eller odlar din sallat, blanda gärna sorter med olika smak, och olika struktur och färg.”

Den viktigaste grunden i en sallad är en bra råvara och då handlar det om att köpa sallaten så nära odlaren och så nyskördad som möjligt. Eller ännu hellre, odla den själv. Sallat funkar ut­­märkt att odla på små utrymmen som i balkonglådor – våga låta den växa sig stor! Bebisblad har sin charm, de är vackra och mjälla, men det är i de fullvuxna bladen som smaken sitter. Förvuxen sallat är dock något annat.

Oavsett om du handlar eller odlar, blanda gärna sorter med olika smak, och olika struktur och färg. Vanlig huvudsallat kan blandas med den snyggt flikiga cerbiattan, rödbrun eklövssallat eller den krispigare romansallaten. Kanske ”krydda” med lite bitter frissé, cikoria eller radicchio? Eller frilansodlad rucola? Ja till och med en välodlad isberg kan funka, även om det inte är min favorit.

Sallaten ska förvaras svalt, i kyl­skå­pets grönsakslåda med huvudet nedåt. Har man ingen grönsakslåda, är det plastpåse som gäller. Skölj bara de blad som du ska använda, inte hela huvudet, då håller sig sallaten bättre. Vid tillagningen finns det två viktiga regler: Låt inte sallaten dö dressingsdöden och blanda inte i en massa andra grönsaker som snabbt gör de späda bladen blöta och soggiga. Gör i stället en tomatsallad eller en gurk­sallad vid sidan om. Vill du ha någon form av dressing så räcker det ofta med en god, men mild olivolja. Du kan också ringla över lite honung och möjligen några stänk vinäger eller citron, men var försiktig med syra som lätt tar överhanden. Däremot passar det bra med något krispigt i salladen, som nötter, rostade frön av solros eller sesam, riven kokos eller krutonger. Glöm heller inte att salta och peppra grönsalladen, ett trick som Karin Fransson på Hotell Borgholm lärt mig.

Ofta strimlas sallaterna ner i sallads­skålen, men många av dem kommer bättre till sin rätt både i smak och utseende om man istället arbetar med hela blad, eller om de är för stora, river isär dem i mindre bitar.

Och om man inte har någon god sallat att göra en sallad av då? Ja, då kan man nästan lika gärna låta bli, tycker jag. Krukodlade salladsblad gör sig bäst som dekoration.