Korna och kalkylerna

Ann-Helen Meyer von Bremen som just skaffat kor, funderar över hur man egentligen ska räkna ut deras miljöpåverkan.

Nu är de här, de sex korna och deras kalvar som går under arbetsnamnet ”Rosa och dom”. Och den pastorala stämning som breder ut sig är värt allt slit det inneburit att röja sly och hägna in tolv hektar med 1,3 kilo­meter stängsel. Redan ser vi hur kornas trampande och betande förvandlar den tidigare till stora delar ogenomträngliga slydjungeln och vi kan ana skönheten i de öppna strandängar som fanns här för 50–60 år sedan.

Och det är inte bara vi som tycker att ”Rosa och dom” gör landskapet vackrare. Också staten och eu gillar det vi gör, för vi får restaureringsstöd för att återskapa de där gamla strandängarna som anses vara en rik naturtyp. Igenväxning av jordbruksmark är tillsammans med jordbrukets industrialisering de två största hoten mot vår biologiska mångfald – och två sidor av samma mynt. Skälet till att Sverige lagt ner 1 miljon hektar åkermark och minst lika mycket betesmark under de senaste hundra åren beror på att det är billigare att odla grödor och föda upp djur någon annanstans. Soja, palmolja och kött är tre varor som brukar anklagas för att orsaka en rad olika problem, bland annat skövling av regnskog. Med rätta till viss del, men kanske är det snarare globaliseringen av våra livsmedel som är den egentliga drivkraften?

”Under arbetets gång har jag tänkt på de brasilianska korna och skövlingen av regnskogen.”

Under arbetets gång har jag tänkt på de brasilianska korna och skövlingen av regnskogen. Det är nämligen förändrad markanvändning som ger de högsta siffrorna när det gäller nöt­köttets klimatpåverkan. På Sunnansjö har vi visserligen ingen regnskog, inte ens någon urskog, snarare handlar dessa tolv hektar om rätt dålig sumpig skogsmark, men om vi skulle använda samma räknesätt som man gör i Brasilien kommer vårt framtida nötkött att generera flera hundra kilo koldioxidekvivalenter per kilo kött. Eller 10–20 gånger mer utsläpp än vad nötkött brukar ligga på! Eller så räknas vårt virke som förnyelsebart bränsle och då blir påverkan genast avsevärt mindre. Och någonstans där blir det väldigt tydligt att dagens sätt att beräkna kornas klimatpåverkan är alltför förenklat och bygger på en ­statisk syn på naturen. För om vi återvänder till vår gård var det som sagt betade ängar här för 50 år sedan. För 150 år sedan sänkte man sjön för att börja bruka jorden och innan dess var det våtmark som släppte ut enorma mängder metan. Naturen är inte statisk, oavsett människans påverkan, och det gäller inte bara på Sunnansjö.

Det finns ingen anledning att försvara skövling av vare sig skog eller regnskog, men dagens räknesätt klarar inte av att täcka in de komplicerade samband som ett levande ekosystem innebär. För närvarande kan man säga att ”Rosa och dom” haft tur som hamnat i en slyskog i Uppland hos människor som får miljöstöd och inte blir skällda för klimatbovar. Och korna, de gör som de gjort under årtusenden – betar, trampar, bajsar och vårdar på det viset markerna på ett så vackert sätt som bara idisslare kan.