Lite väsen för stora frågor

Snart kommer regeringen att presentera sin nya livsmedelsstrategi. Men det som borde vara en angelägenhet för alla som äter mat har förvandlats till en intern diskussion, menar Ann-Helen Meyer von Bremen.

För drygt ett år sedan startade regeringen sitt arbete med att forma en ny livsmedelsstrategi. Anledningen var en längre tids debatt där många av oss hade efterlyst en aktiv matpolitik. Länge har Sverige, oavsett vilka partier som styrt, lämnat frågan om jordbrukets och matens framtid till eu och marknaden. Nu höjdes alltså kritiken mot att detta inte fungerade. Jordbruket och matproduktionen är en alltför viktig fråga för att vi på nationellt plan ska negligera det. Sverige behöver istället en långsiktig politik som ska forma utvecklingen av vår matproduktion på ett hållbart sätt. Så landsbygdsminister Sven-Erik Bucht började jobba med en ny livsmedelsstrategi som ska gälla fram till 2030.

”I början var förväntningarna skyhöga från de inblandade i livsmedelskedjan.”

I början var förväntningarna skyhöga från de inblandade i livsmedelskedjan. Sven-Erik Bucht gick ut och lovade att svensk mat skulle bli det ”nya stålet”, en succé på exportmarknaden med andra ord, och att han ”tror på svenskt lantbruk”. I takt med att tiden gått har dock livsmedelsstrategin alltmer börjat likna Mäster Skräddare, ni vet sagan där en man går för att få en ny rock uppsydd. Då han återvänder till skräddaren för att hämta rocken har den krympt – första gången till ett par byxor, sedan till en väst, så ett par vantar. Till slut bidde det ingenting alls.

Precis som i sagan har livsmedelsstrategin blivit försenad och ministern har flera gånger återkommit till vad den inte kommer att innehålla. Det stod tidigt klart att man inte klarar av att ta ett helhetsgrepp som inkluderar företagande, miljö, samhällsnytta, levande landsbygd, natur- och kulturvård – och alla de andra områden som jordbruket påverkar. Det kommer heller inte sättas upp något mål för hur stor andel av vår mat som ska produceras i Sverige, något som exempelvis Civilförsvarsförbundet efterlyst då man pekat på Sveriges sårbarhet vid en kris. Näringsdepartementet har också sagt att det mer kommer att handla om en fortsatt dialog, än konkreta åtgärder.

Vad man däremot kan gissa att strategin kommer att bjuda på är det gamla vanliga när man inte riktigt vet vad man ska göra – det kommer att satsas lite mer pengar på sådant som är populärt och okontroversiellt. Som export, forskning och utveckling och löften om minskad byråkrati.

Med stor sannolikhet kommer man också att satsa pengar på konsumentinformation, eftersom det är du och jag som ska göra det som politikerna inte vågar, nämligen fatta de kloka valen i butiken när vi handlar.

Personligen kan jag tycka det hade varit mer intressant om man satsat sin konsumentpeng på att informera oss som äter mat om den pågående livsmedelsstrategin. Då hade den kanske kunnat bli en strategi värd namnet.

Läs också förra veckans ledare där John Gerhard skriver om den nya livsmedelsstrategin. Under Recept & Inspiration på www.ekoladan.se hittar du alla tidigare publicerade veckobrev.