Med medel att bekämpa

Bekämpnings­medel påstås ofta vara ofarliga, ända tills f­orskar­världen bevisar motsatsen. Just nu är glyfosat uppe till debatt. Ann-Helen Meyer von Bremen berättar om motstridiga uppgifter och ett villrådigt EU.

DDT var så ofarligt att det i många hem på landsbygden fanns en spruta liggande i köket för att ge flugorna en giftdusch när det så behövdes. Hormo­slyr, bekämpningsmedlet som flyg­sprutades i de svenska skogarna under 1960–1970-talet var så ofarligt att chefen för ett stort skogsbolag drack det i TV. (Han magpumpades senare men det fick inte tittarna se.) Båda bekämp­ningsmedlen är numera förbjudna. De anses alldeles för farliga.

När det första glyfosatpreparatet, RoundUp från Monsanto, på allvar började användas i Sverige under 1980-talet påstods det också vara helt ofarligt. Kemikalien ansågs fantastisk eftersom den till skillnad från andra bekämpningsmedel snabbt skulle ­brytas ner och enbart resultera i koldioxid och vatten. KRAV fick vid ett flertal tillfällen frågan om man inte skulle tillåta glyfosat i ekologisk odling, eftersom det helt enkelt var så ofarligt.

”Glyfosat hittas även i maten. En stor europeisk undersökning visar bland annat att över 70 procent av linserna, 30 procent av solrosfröna och 10 procent av vetet och havren innehåller glyfosatrester.”

Därför blev det lite chockartat när de första resterna av glyfosat började upptäckas i vattendrag och även i brunnar, främst i Skåne för att i takt med att åren gått, hittas lite varstans i Sverige. När Sveriges Lantbruks­univer­sitet 2015 tog vattenprover i främst jordbruksintensiva områden som Skåne, Halland, Västra Göta­land, Östergötland och Mälardalen, men även i Värmland, Blekinge, Väster­botten och på Gotland hittade man bekämpningsmedelsrester i samtliga 157 prover av ytvatten. För det mesta handlade det om 8–10 olika kemikalier. Nästan hälften av proverna på ytvattnet hade minst en kemikalie som låg över eller på gränsen för till­låtna halter i dricksvatten och samma sak gällde för var femte brunn. Rester från glyfosat är ett av de vanligaste fynden.

Glyfosat hittas även i maten. En stor europeisk undersökning visar bland annat att över 70 procent av linserna, 30 procent av solrosfröna och 10 procent av vetet och havren innehåller glyfosatrester.

Sedan tidigare vet man att glyfosat inte bara dödar växter, utan även är giftigt för vattenlevande djur och andra organismer. För två år sedan kom WHO:s cancerforskningsorgan, Inter­na­tional Agency for Research on Cancer, IARC, fram till att glyfosat troligen också är cancerframkallande. Europeiska kemikaliemyndigheten, ECHA, och europeiska livsmedels­verket, EFSA, säger att det inte är det. De här motstridiga uppgifterna från olika expertgrupper har gjort EU villrådigt. Man skulle nyligen ha röstat ja till en tioårig fortsatt användning av glyfosat, något som sågs som en rutinsak. Men de flesta länder, däribland Sverige, röstade nej eller lade ner sin röst. Nu föreslår EU-kommissionen en femårig användning.

Debatten har lett till protester från LRF och många bönder, som menar att det inte går att bedriva ett konkurrenskraftigt jordbruk utan glyfosat. Men fler än var femte lantbrukare använder inte glyfosat, nämligen de bönder som har valt att odla ekologiskt.