När var och en äter sitt

Alltfler väljer aktivt vad och vad de inte vill äta. Ann-Helen Meyer von Bremen funderar på hur det kommer sig.

För många svenskar fungerar maten, förutom att mätta förstås, som en slags livsstilsmarkör. Så har det varit i alla tider, men på sistone har det tagit sig allt starkare uttryck. Åtminstone om man ska försöka sig på en tolkning av tonläget i debatten. Socker, salt, kött, grönsaker, fett, mjölk och till och med något till synes så lågmält som vetemjöl – allt går att bråka om.

Under 1990-talet gjorde jag min första arbetsresa till Indien och fick precis som andra premiärresenärer stifta bekantskap med landets olika religioner och deras preferenser när det gäller mat. Allra mest fascinerade jainismen som inte bara säger nej till kött av alla de slag utan dessutom inte vill orsaka växterna onödigt lidande. Därför äter man inte grödor som potatis och andra rotfrukter där man äter ­rötterna och därmed tar hela växtens liv, utan hellre exempelvis spenat. Att bjuda hem indiska vänner på middag verkade alltså inte helt okomplicerat.

”Konsumenter abonnerar på grönsakslådor, hyr in sig i kor och leasar grisar eller börjar stadsodla tillsammans.”

Idag har även maten här hemma blivit en i flera avseenden delikat fråga. Sverige brukar beskrivas som världens mest sekulariserade land, men när det gäller mat blir vi allt mer sekteristiska. Det finns ett skäl till att man på finkrogen tjatar öronen av oss för att utröna om vi är allergiska eller överkänsliga mot något livsmedel – och då handlar det inte främst om klassiska allergener som jordgubbar, tomater, stenfrukter och diverse nötter, utan om mat som nyss ansågs vara alldeles vanlig mat.

Valet eller bortvalet av livsmedel grundar sig inte alltid i en fysisk sjukdom, utan mera i en övertygelse om att vissa livsmedel är bättre eller sämre än andra. Men det nya är att man dess­utom är beredd att ta strid för sina val – och smädelserna viner genom luften.

Personligen tror jag att detta är ett symptom på att vi kommit allt längre ifrån maten och dess ursprung, jordbruket. Vi förstår allt mindre av hur vår mats ekosystem fungerar, istället blir vi lätt offer för olika typer av bond­fångare som vill tjäna pengar på vår mat­oro genom att sälja på oss något påstått hälsosamt. Men det är också ett uttryck för att allt fler människor protesterar mot dagens livsmedels­system som man inte tycker levererar till­räckligt god, etisk, hälsosam eller miljövänlig mat. Den protesten märks i den ökade försäljningen av ekologisk mat, vegetarisk mat men också i intresset från bönder och konsumenter att kapa avståndet emellan sig och luckra upp rollerna. Idag finns det inte mindre än 1 200 gårdsbutiker i Sverige, och mer än dubbelt så många gårdar ägnar sig åt någon typ av mathantverk eller livsmedelsförädling. Konsumenter abonnerar på grönsakslådor, hyr in sig i kor och leasar grisar eller börjar stads­odla tillsammans. Längst går man i de olika andelsjordbruk där konsumenter och bönder går samman för att producera sin mat ihop.

Det finns en stark kraft i detta som kan bli ännu starkare om den vänds bort från rollen som passiv konsument till ett praktiskt arbete för schysst mat. Det kan rent av vara början på ett matuppror.