Nyskördat under ytan
Skulle det vara möjligt att ha en egen täppa i havet? Och vad skulle man i så fall kunna odla där? Susanne Helgeson har läst på om marina kolonilotter och nyttoträdgårdar.
Det här med framtiden, är det bara jag som har känslan av att den rusar emot oss? Att marsresor och rymdturism, självkörande bilar och paketlevererande drönare numera känns som helt normala inslag i vardagen. Allt kanske inte fullskaligt realiserat än, likväl intellektuellt bearbetat som fullt både möjligt och naturligt. Precis som fossilfri ståltillverkning och användandet av artificiell intelligens för att anpassa samhället till klimatförändringar som inte går att förhindra.
De här tankarna slog mig när jag för en kort tid sedan läste om danska havsbönder. Inte alls lika spejsat som nyss nämnda exempel, men likväl en hållbar framtidsspaning. Visst har människan i urminnes tider kultiverat vattnet men detta är lite annorlunda – nu sprider danska havsbönder kunskap om så kallade marina kolonilotter för privatpersoner.
Idén går ut på att odla, skörda och äta ”marina resurser” som tång, musslor, ostron och alger utan att skada naturen. Intresset är lika högt för denna syssla som argumentet är självklart; när 70 procent av jordens yta består av vatten borde ju mer än dagens ynka 5 procent av vår kost komma därifrån.
I Danmark beskrivs dessa maritima nyttoträdgårdar som en veritabel folkrörelse med mängder av lokalföreningar under paraplyorganisationen Havhøst (havsskörd) som hjälper till med redskap och att skaffa tillstånd för nyblivna havsbönder. Samma namn har det nordiska samarbetet fått, Havhøst i Norden, i vilket Sverige, Danmark och Norge ska dela erfarenheter för att ytterligare utveckla idén. Nordiska ministerrådet stöttar projektet med medel. Målet är att på sikt få allt fler att kombinera odling av grödor med ett hållbart nyttjande av havet. Vinsterna är stora eftersom kolonilotterna också ökar den biologiska mångfalden, bygger sunda marina ekosystem, binder koldioxid och tar upp näringsämnen.
Utanför Strömstad, på Tjärnö marina laboratorium som tillhör Göteborgs universitet, drevs ett pilotprojekt fram till i våras. Här kunde allmänheten bland annat ta del av hur en marin odlingslott skulle kunna se ut och fungera, vilka grödor/organismer som kunde odlas/förvaras och vilka redskap som skulle fungera bäst. Dessutom gavs information om framtidens mat som tång och alger. Intresset för att någon gång framöver ha sin egen havslott blev enormt, också bland krögare, och många ville skriva upp sig på kölistor.
Men än finns mycket kvar att lära, till exempel om olika växtzoner beroende på salthalt i vattnet samt vad lagstiftningen och berörda myndigheter har att säga. Men tack vare det heta intresset lär svenska havskolonilotter i större skala snart se dagens ljus.
Djupt inspirerad funderar jag på en kräftodling runt bryggan i Närke. Kanske med det framtida fritidsepitetet sötvattensbonde.
Plommontomater: Bio Algarrobo S. L., Algarrobo, Spanien.
Sallat: ”Isberg”: Marcello’s Farm, Ugerupsdal.
Purjolök: Marcello’s Farm, Ugerupsdal.
Savoykål: Wålstedts Lantbruk, Dala-Floda.
Polkabetor: Wålstedts Lantbruk, Dala-Floda.
Morötter: Widegrens gård, Romakloster.
Gurka: Ånstänga Lantbruk & Handelsträdgård, Linköping och Bio Algarrobo S. L., Algarrobo, Spanien.
Avokado: ”Hass”, Mavuno Organics, Nairobi, Kenya.
Mangold: Marcello’s Farm, Ugerupsdal.
Zucchini: Sas Florbio, Fontenay-Le-Vicomte, Frankrike.
Broccoli: Wålstedts Lantbruk, Dala-Floda.
Tomater: Ånstänga Lantbruk & Handelsträdgård, Linköping.
Vitkål: Wålstedts Lantbruk, Dala-Floda.
Grönkål: Wålstedts Lantbruk, Dala-Floda.
Bananer: Apposa, Saman, Peru.
Äpplen: ”Crisp Pink”, ”Family Fruits”, Argentina.
Grapefrukt: ”Ruby”, Trapani Cultivares Peru Sac, San Isidro, Peru.
Päron: ”Ercolini”, Know Jou S. L. Bio, Torrelarrera, Spanien.
Mango: ”Kent”, Cayor Fruits, Dakar, Senegal.
Gröna druvor: “Italia”, Bio Orto Soc. Coop. Agr, Apricena, Italien.