
Operation plast
Boyan Slat är den holländske entreprenören som kommit på ett sätt att rensa världshaven på plast. Från att tidigare ha fått nobben av företagen står nu sponsorerna på rad. Johan Augustin berättar.
Han har kallats underbarn och lillgammalt geni, 21-årige Boyan Slat. Vi träffar honom i den nederländska staden Wageningen, där hans organisation The Ocean Cleanup gör tester med konstgjorda vindar och vågor i en off shore-bassäng. Boyan har blivit ”killen som ska rensa världshaven på plast”, med hela världen.
”Jag kallar mig själv uppfinnare. Ända sedan jag var två har jag haft fler idéer och projekt, än tid”, berättar Boyan.
Gnistan till att vilja städa upp i haven fick han som 16-åring när han dök utanför grekiska Lesbos. ”Jag såg mer plast än fisk i vattnet”, förklarar han.
”Det är bråttom att rensa upp plasten eftersom föremålen bryts ner i mikroplaster som sedan hamnar i näringskedjan – och till slut hos oss.”
Slutprojektet i gymnasiet handlade om plastföroreningar. Och medan andra hävdade att plasten borde stoppas innan den når haven, tänkte Boyan i andra banor: ”Jag kom på idén att låta havet rena sig självt.”
Det finns fem stora kända plastansamlingar i världshaven. I norra Stilla havet finns den största som går under namnet; The Great Pacific Garbage Patch. Denna vill Boyan ta sig an genom att placera plattformar i sopansamlingen – omgivna av barriärer – som fångar upp den flytande plasten med hjälp av havsströmmarna. Han berättade om konceptet med namnet How the oceans can clean themselves, via talarprogrammet TedX i hemstaden Delft.
Ingen visade den 18-årige novisen intresse. Trots det startade han stiftelsen The Ocean Cleanup och började på egen hand höra av sig till potentiella sponsorer.
”En dag kontaktade jag 300 företag men ingen nappade”, minns han. I slutet av mars 2013 vände dock allt. Det drygt elva minuter långa TedXtalet spreds viralt efter att klippet hamnat på den amerikanska miljö- bloggen Inhabitat. Helt plötsligt visste hundratusentals människor vem Boyan Slat var.
Sponsorer och företag hörde av sig och ville hjälpa till på olika sätt och ett par crowdfunding-kampanjer samlade tillsammans in 2,3 miljoner dollar. Och pengar kommer att behövas – närmare bestämt 300 miljoner dollar – för att rensa upp hälften av skräpet i Stillahavsansamlingen under en tioårsperiod, med start 2020.
Vi överkonsumerar plast, varav åtta miljoner ton hamnar i haven. Varje år. Det är bråttom att rensa upp plasten eftersom föremålen bryts ner i mikroplaster som sedan hamnar i näringskedjan – och till slut hos oss. Dessutom ökar kostnaderna för skadorna som plasten medför; minst 13 miljarder dollar om året. Nu visar många företag intresse för att använda återvunnen havsplast i sina produkter; och försäljningen av produkterna kommer att finansiera upprensningen, tror Boyan.
Fortfarande får The Ocean Cleanup kritik av människor som säger att projektet inte går att genomföra. Men Boyan tycker att debatten om att lyckas eller misslyckas med detta enorma problem ”inte leder någonstans”. ”Vi måste i alla fall prova.”
Ledare
Av John Gerhard
Det senaste två åren har varit mycket händelserika när det gäller ekologiska livsmedel. Globalt ser vi fortsättningen på en långsiktig utveckling mot en allt större efterfrågan bland konsumenter.
I Sverige har ökningen blivit närmast dramatisk. Våra stora mataktörer har ökat sin försäljning av eko rejält. Enligt de senaste siffror jag sett ökade försäljningen i dagligvaruhandel med hela 50 procent under första halvan av 2015. Och tillväxten syns överallt. Ökningen inom den offentliga sektorn fortsätter också att växa och vara en stark drivande kraft. Näthandel med mat är ännu en rätt blygsam företeelse, men även den växer starkt och även där ökar andelen eko stegvis.
Så vad är det som lett till denna närmast explosionsartade tillväxt? Debatten om mat producerad utan handelsgödsel och gifter handlade i Sverige länge nästan enbart om miljön. Men nu belyses alltmer fördelarna när det gäller hälsa, miljö och kvalitet – och sambandet dem emellan. Det blir allt tydligare att detta inte är bara en trend utan att eko är här för att stanna.
Det ska bli spännande att se vilka marknadsaktörer som förstått det och som kommer att satsa på en långsiktig utveckling. Till det hör också ett starkt intresse för producenternas situation. Att producenterna tror på framtiden och får bra utvecklingsmöjligheter är nämligen förutsättningen för att vi ska kunna hitta bra ”riktig” mat i butiken, skolmatsalen och på nätet. Vad bra det vore om 2016 kunde bli inledningen till en lika stark utveckling på odlingssidan som på marknaden.
Våra odlare denna vecka
Plommontomater: Sergio Lozano, Motril, Spanien.
Sallad: ”Batavia”, Ugo Malarte, Bezouce, Frankrike.
Gul lök: Sören Nilsson, Mörbylånga.
Fänkål: O.P. Ortofrutticoli Jonica, Ginosa, Italien.
Broccoli: Agr. Jessyflor S. R. L., Stornara, Italien.
Rotpersilja, Vitkål, Morötter, Potatis ”Maestro”: Wålstedts lantbruk, Dala-Floda.
Grönkål: Solmarka gård, Vassmolösa.
Rödbetor, Kålrot: Källsprångs gård, Åsbro.
Zucchini: Sebastian Martin, Algarrobo, Spanien.
Gurka: Nicolas Maldonado, El Ejido, Spanien.
Kastanjechampinjoner: Odin, Geldermalsen, Holland.
Aubergine: Antonio Jesus Rodriguez, Algarrobo, Spanien.
Pumpa: ”Hokkaido”, Biohoeve d’Haens, Hulst, Holland.
Ingefära: Weifang Jiahe, Anqui, Kina.
Bananer: Horizontes Organicos, Azua, Dominikanska Republiken.
Äpplen: ”Topaz”, Fruktgården Augustin, Jork, Tyskland.
Blodapelsiner: ”Moro”, Soc. Coop. Salamita, Barcellona, Italien.
Päron: ”Conference”, W van Dijk, Dronten, Holland.
Klementiner: ”Clemenvilla”, Francesco Montoya, Almería, Spanien.
Granatäpple: Mehmet Daldal, Söke, Turkiet.
Med reservation för ändringar.