Överproduktion av mat, varför?

Betydligt mer mat än vad som behövs produceras i världen. Ändå går knappt en miljard hungriga. Ann-Helen Meyer von Bremen förklarar.

Ibland ger matdebatten sken av att det råder brist på mat i världen, men sanningen är att det tvärtom produ­ceras för mycket mat, både i Sverige och globalt. Det här är ett problem på många sätt, inte minst för att det krävs mycket resurser för att odla, föda upp, förädla, lagra och transportera maten. Det är därför inte särskilt effektivt att producera betydligt mer mat än vad som behövs.

En människa gör av med mellan 2 000 och 2 700 kalorier per dag, barn behöver ännu mindre. Spann­måls­skördarna i Sverige ligger ett ­nor­malt år runt 6 miljoner ton, vilket motsvarar 6 000 kalorier per svensk, alltså betydligt mer än dubbla kaloribehovet. (Den svenska odling­en av övriga vegetabilier inkluderat, ger ytter­ligare drygt 1 000 kalorier per person.) Man brukar räkna med att vi på olika sätt konsumerar 4,4 miljoner ton av denna skörd inom landet. Hälften av spannmålen blir djurfoder för att sedan bli mat till människor och hälften går direkt till humankonsumtion. Återstår alltså ett överskott på 1,6 miljoner ton som kan mätta 4,5–5 miljoner männi­skor och som främst exporteras men också blir etanol. Även globalt råder det överproduktion. När man räknar bort de kalorier som försvinner i olika typer av svinn, biobränslen och djurfoder och lägger till de kalorier som animalier och vilda produkter ger, så återstår cirka 2 800 kalorier per världsmedborgare, liten som stor. Det är betydligt mer mat än vad som behövs och det finns egentligen inget skäl till att knappt en miljard människor är hungriga. Men hunger beror på brist på pengar och rättvisa, snarare än matbrist.

Så varför produceras det då för mycket mat, i världen och i Sverige? Ja, helt enkelt för att många bönder inte har så mycket annat att välja på. De allra flesta bönder som inte främst producerar mat till eget husbehov, utan säljer den på marknaden, kan inte påverka sina priser särskilt mycket. Till exempel är mjölkpriset till bonden idag lägre än det var för 30 år sedan, räknat i dagens penningvärde. Vill bonden tjäna mera pengar, får hen istället antingen sänka sina kostnader eller producera mer.

Det här leder alltså till överproduktion men också till en hög förbruk­ning av resurser, negativ miljö­påverkan, matsvinn och övervikt/fetma (som också är en typ av svinn). Och en rad andra effekter. Över­pro­duktionen av vege­ta­bilier har lett till att man eldar upp dem i form av olika typer av biobränslen som etanol och HVO (hydrogenated vegetable oil). Billig spannmål och soja har också gjort det möjligt att framför allt föda upp djur som kan äta mycket av detta foder, som kyckling, gris och lax. Men också lett till att man i vissa länder har ökat utfodringen av spannmål och soja till typiska gräsätare som kor och får, trots att de mår bättre av att äta främst gräs. Låga priser innebär också att småbrukare världen över konkurreras ut. Allt fler länder blir beroende av att importera mat, som Sverige, trots att vi skulle kunna vara självförsörjande. Därmed blir vi också alltmer sårbara vid en kris.