Politisk nödlösning

De tidigare procentmålen för ekologisk produktion och konsumtion försvinner. Ann-Helen Meyer von Bremen berättar om riksdagens nya livsmedelsstrategi.

”En långsiktig livsmedelsstrategi tas fram för att öka matproduktionen i Sverige och stödja ökad svensk och ekologisk matkonsumtion.” Så sa Stefan Löfven i sin regeringsförklaring.

Men så blev det inte. Efter nästan två års arbete och mycket politiskt gruffande, lyckades riksdagen inte enas om någon gemensam livsmedelsstrategi. Istället blev det en nödlösning där sju av partierna (alla utom Sverigedemokraterna), kom överens om några mål för den framtida matpolitiken fram till 2030.

”Istället för att bedriva en politik som leder till en omställning mot ett mer hållbart jordbruk, anser partierna nu alltså att marknaden ska sköta detta.”

Så här skriver man om det över­gripande målet:

”Det övergripande målet för livsmedelsstrategin ska vara en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till ­hållbar utveckling i hela landet. Pro­duktions­ökningen, både konven­tionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan. En produktionsökning skulle kunna bidra till en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel. Sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska.”

Det här är en politisk helgardering som kan tolkas hur som helst och inte ger några löften annat än att sårbar­heten ska minska. Det är motsatsen till hur det var tänkt – en strategi som skulle ge branschen långsiktiga spelregler som inte kan förändras oavsett regering.

En sak är dock klar – de tidigare procentmålen för ekologisk produktion och konsumtion försvinner. För drygt 20 år sedan, 1994, enades riksdagen om ett första mål för det eko­logiska lantbruket i Sverige, att minst 10 procent av arealen skulle vara ekologiskt odlad senast år 2000. Målet höjdes så till 20 procent av arealen och 25 procent av den offentliga konsumtionen år 2010. Det här var en aktiv och konkret miljöpolitik som betydde mycket, för maten i köken hos daghem och skolor, men också ute på åkrarna. Idag ligger den eko­logiska konsumtionen i storhushållen runt 30 procent och odlingen på 17 procent. Mer än var femte bonde odlar ekologiskt.

Istället för att bedriva en politik som leder till en omställning mot ett mer hållbart jordbruk, anser partierna nu alltså att marknaden ska sköta detta. Men marknaden är som vi vet ganska nyckfull.

Regeringen har senare lämnat in en egen livsmedelsstrategi i form av en 136 sidor lång proposition i vilken man säger sig vilja satsa mer på eko och gärna vill se kvantitativa mål för den ekologiska produktionen och konsumtionen. Den propositionen kommer att stötas och blötas i riks­dagen under våren. Det är med andra ord nu som det är läge att påverka politikerna. För alla som tycker det är viktigt med ett mer hållbart jordbruk finns det alltså all anledning att engagera sig. När skrev du ett mail till din politiker senast?