Skydd under ytan

Stockholms skärgård är lika vacker som den är känslig. Nu kartläggs också vad som behöver värnas av det som i förstone inte syns. Johan Augustin berättar.

I Stockholms skärgård har fokus på naturvård länge legat på de landbaserade naturreservaten, men samtidigt som Skärgårdsstiftelsen i år fyller 60 tar de ett djupt andetag – den första januari gick nämligen start­skottet för pilot­projektet Skydd under ytan. Genom att först identifiera vilka arter och habitat som finns i de två pilot­­områden som valts ut ska man i sam­arbete med WWF och Apotea kartlägga vad som finns nere i djupen och vad som behöver skyddas. Skärgårds­stiftelsen kommer sedan utveckla verktyg och sätta in åtgärder där det behövs. Man börjar undersökningarna vid Nåttarö i ytter­skär­gården och Gålö i innerskärgården.

”Det är två områden med helt olika förutsättningar”, säger Cecilia Wibjörn, marinbiolog och Skärgårds­stiftelsens projektledare för Skydd under ytan.

Haninge kommuns Gålö är ett be­­bott fastlandsområde med jordbruk, båtklubbar och högt besökstryck året runt, medan södra skärgårdens Nåttarö, som ligger en halvtimmes båtfärd från Nynäshamn, är en obebodd ö med endast sommaraktiviteter.

Projektet innefattar brännande frågor som övergödning, utfiskning och ökad sjöfart. Att skapa marina reservat kan vara en del av lösningen till ett friskare Östersjön, menar Sofia Wik­ström som är docent i marin ekologi vid Stockholms universitet. Hon pekar på flera studier från Östersjö­kusten, vid Lännåkersviken vid just Gålö exempel­vis, som visar att ”fiskefredning i ett begränsat område leder till mer rovfisk och att rovfisken blir större”.

De stora fiskarna spelar en viktig roll i ekosystemet då de livnär sig på och reglerar förekomsten av småfisk som till exempel spigg. Utfiskning av rovfiskar leder till algblomning eftersom småfiskarna i sin tur livnär sig på de djur som äter alger.

”Vill vi ha goda rovfiskbestånd även utanför de skyddade områdena behöver vi ha en bra förvaltning av rovfisk längs hela kusten”, förklarar Sofia Wikström.

Restaurering av livsmiljöer är ytterligare ett verktyg i bevarandearbetet av skärgården, menar hon.

”De mest välstuderade exemplen är anläggning av kustnära våtmarker, dit fiskar som gädda kan gå upp och lägga sin rom. Och öppning av vandringsvägar för fisk där det idag ligger vägtrummor eller andra hinder.”

Genom muddring ökar grumlig­heten vilket försämrar vattenkvaliteten för fiskyngel, och studier visar att också båttrafik och ankring i grunda vattenmiljöer kan öka grumligheten och skada undervattensväxter. Under de tre år som projektet Skydd under ytan ska pågå, kommer stiftelsen ha en dialog med Länsstyrelsen i Stock­holm om att eventuellt skydda större havsområden eller att införa restriktioner för vissa av dem.

”Den typen av användning som vi ser längs kusten med bland annat båttrafik, går det att komma åt med skyddade områden, till exempel genom att begränsa utbyggnad av bryggor, ankringsförbud eller till­trädesförbud under hela eller delar av året, förklarar Sofia Wikström.