Snåriga ägarförhållanden

Gunnar Rundgren reder ut begreppen kring grödor, patentskydd och växtförädlarrätt.

Kan man äga en växt? Ska man kunna det?

Den 14 maj 2020 beslutade den högsta instansen vid det Europeiska patentverket att växter och djur som tagits fram med konventionell förädling inte kan patenteras. Det är den senaste akten i ett långt drama som började med att patentverket godkände patentering av icke genmodifierad broccoli och tomater i början av 2000-talet. Många djur har också patenterats, främst för laboratorieförsök men också djurraser för jordbruksändamål, exempelvis bättre köttkvalitet. Sedan dess har beslutet be­­kräftats eller ifrågasatts i olika instanser. Andra aktörer än patentmyndigheterna har också lyft frågan. Europa­parla­men­­tet antog en resolution 19 september 2019 som underströk att växter som odlats fram genom konventionella för­­ädlingsprocesser, som korsbefruktning eller urval, inte ska kunna patenteras.

Är striden nu över?

Nej, det kan man knappast påstå. Det finns ett hundratal ansökningar för patentering av växter hos det Euro­­peiska patentverket. Carlsberg och Heineken har exempelvis försökt patentera kornsorter för öltillverkning där patenten också omfattar bryggeri­tekniken och själva ölet.
För växter finns det också en alternativ lagstiftning och registrering för ”växtförädlarrätt”, vilket betyder att den som tar fram nya sorter, oavsett vilken teknik som använts, kan registrera och på så sätt skydda den. Bönder som an­­vänder utsädet har inte rätt att uppföröka utsädet och sälja det utan tillstånd från den som äger sorten. De som äger sorterna tar en avgift även om bonden ska använda utsädet själv.

Möjligheten att patentera växter kvar­står också om de är genmodifierade. Egentligen är det då inte sorten som är patenterad, utan en ”uppfinning” som används i växten ifråga. Det räcker inte med att ha upptäckt en ny gen, man måste också förändra den. Man kan till exempel få patent för en växt som modi­fierats med en gen som gör den motståndskraftig mot insektsangrepp eller mot ett kemiskt bekämp­ningsmedel. De kända Roundup Ready-sojabönorna och majsen från företaget Monsanto (numera Bayer) skyddades av ett patent på en gen som gjorde att grödorna tålde bekämpningsmedlet glyfosat (som såldes under varumärket Roundup) från samma företag. Lant­brukare får inte uppföröka patentskyddade gener och andra växtförädlare får inte vidare­förädla dessa gener. Patentskyddet är således starkare än växtförädlarrätten, vilket ger företagen incitament för att genmodifiera växter. Fler än 3 000 växtpatent har registrerats i Europa.

Det finns många olika argument mot att man ska kunna patentera växter och djur, bland annat att det ger stora företag alltmer makt över livsmedelskedjan. Tre stora utsädesföretag kontrollerar redan 60 procent av den globala utsädesmarknaden och två företag kontrollerar i stort sett alla kycklingar i världen. Beslutet av det Europeiska patentverket är ett steg i rätt riktning. Men vill det sig illa betyder det ett uppsving för genmodifiering istället eftersom den kan patenteras – inte riktigt vad aktivisterna önskat.