Twitter från odlingslandskapet

Hämplingarna har blivit fler, men tofsvipan, storspoven och staren hör till de jordbruksfåglar som behöver allt stöd de kan få för att inte fortsätta minska i antal. Anette Dieng rapporterar från åkern.

Två år har gått sedan Martin Green och jag sist talades vid. Martin är verk­sam på Biologiska institutionen på Lunds universitet och en av forskarna bakom rapporten Svensk fågeltaxering, en inventering av landets fåglar som görs varje år. Då visade den på en oroväckande minskning av antalet jordbruksfåglar, de fåglar som lever och födo­­söker på jordbruks-, ängs- och betes­marker. Martins svar på frågan hur det gått för dem sedan dess inger en smula hopp.

”I det stora hela gör två år ingen skill­nad. Men tittar man riktigt noga finns det några små positiva tecken. I den senaste inventeringen ser vi att minsk­ningen av sånglärkor har av­­stannat och att antalet vänder lite uppåt. Vad gäller en annan jordbruksfågel, buskskvättan, ser vi heller inte samma fortsatta minskning som förut och hämplingen är en art som återhämtat sig helt och hållet under de senaste tio åren. Men sedan finns det tyvärr andra jordbruksfåglar som tofsvipa, storspov och stare där vi inte ser några positiva tecken alls. Där fortsätter kurvorna nedåt precis som förut.”

Johan Wallander är miljömåls­sam­ordnare på Jordbruksverket. I sam­arbete med Martin Green och de andra forskarna på Lunds universitet arbetar han för att få åtgärder genomförda som ska förbättra fåglarnas förutsättningar i jordbrukslandskapet. Nyckel­personer i det arbetet är lantbrukarna.

”Här spelar ersättningar och stöd en betydande roll”, menar Johan Wall­ander.

”Lantbrukarna får betalt för sitt miljöarbete, som när de släpper sina djur på naturbetesmarker eller håller områden som inte är lika bra att odla på öppna. Att anlägga och sköta ­våtmarker som även de är goda livs­miljöer för fåglarna, är något man också får ekonomiskt stöd för.”

En annan sak som Johan Wallander menar skulle göra stor skillnad för dessa fåglar är ökad biologisk mångfald, fram­­för allt i de storskaliga ­jord­bruken på de stora slätterna i södra Sverige.

”Här handlar det exempelvis om att skapa frizoner där man sår in örter, blommor och gräs som gör att fåglar och insekter trivs. Eller att lämna viss areal av åkermarken obrukad för att skapa variation. Så kallade lärkrutor är ett väl fungerande exempel på det.”

Att öka mängden ekologiskt jordbruk i samma slättbygd skulle också göra skillnad menar han.

”Effekten blir större mångfald eftersom man har en mer varierad växtföljd, mer blommande örter och att man inte använder bekämpningsmedel i ­ekologisk odling. De bekämpningsmedel som finns för att ta bort insekter slår direkt mot fåglarnas föda eftersom huvuddelen av alla fåglar äter insekter under häckningstiden.”

Att vi ska göra allt vi kan för att öka antalet jordbruksfåglar är både Johan och Martin förstås eniga om.

”Utan jordbruksfåglarna skulle det vara en mycket fattigare värld. En ut­­armning av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet, som ju fåglarna är en del av, slår också till slut tillbaka på oss själva”, avslutar Martin Green.

Vill du veta mer om hur ­fåglarna hjälper oss i odlingsland­skapet – och hur vi kan hjälpa dem?  Här kommer några tips:

• Läs den årliga rapporten om fågeltaxering för att lära mer om läget.
• Se filmen Vart har fåglarna tagit vägen?  på svt play.
• Ladda ner appen LärKvitter där du kan läsa och lära mer om jordbruks­fåglar.
• Läs mer om lärkrutor  – och ge bort en via hemsidan birdlife.se.