Alla tiders Japan

Snabbnudlar och 300 sorters ris – Ann-Helen Meyer von Bremen har besökt Japan, vars matkultur är allt från instant till tusenårig.

Den unga studenten har nyligen varit på studiebesök i Kalifornien och är fortfarande uppfylld av resan. Hon pratar om hur imponerad hon blev över den ekologiska matkultur hon såg där och hur trist hon tycker det är med all snabbmat och alla plastförpackningar hon ser i sitt hemland.

Och detta säger hon trots att hennes hemland har en av världens äldsta, mest sofistikerade, estetiska och ­ekologiskt förankrade matkulturer. Hon är japanska. Och ­precis som hon beskriver det kan man i hennes hemland översköljas av automat-mat, enorma mängder snacks i färgglada förpackningar, instant noodles, medi­okra bento­lådor i plast och vart man än ser snabb­matskedjor, såväl in­­hemska som ­globala. Trots Japans långa ­tradition av snabb mat – udon-nudlar lär exempelvis ha 1 200 år på nacken – är det McDonald’s som innehar förstaplatsen bland dem.

Det är slutet av september och jag besöker en konferens om ekologiskt lantbruk och matproduktion i Tokyo. Det nybyggda mäss- och konferenscentret ser lika artificiellt ut som de brukar göra, oavsett var i världen man befinner sig. Caféet serverar latte och cappuccino, precis som på så många andra platser i världen och bentolådan till lunch är en trist kompromiss i ­globaliseringens tecken. Här är det långt till den japanska matkulturen. Efter ett par dagars fantastiska matupplevelser i Tokyo, för det finns verkligen gott om sådana, blir mötet med mässcentret en antiklimax.

Medan vi fortfarande befinner oss i förorterna till världens största stad, börjar vi se små risfält på cirka hundra kvadratmeter, utanför pendeltågsfönstret. Det är skördetid. Med höghus som fond ser vi människor skörda sitt ris med skära, och hässja det för torkning. Många verkar odla för husbehov. Det är som att förflytta sig till 1950-talets Sverige då ”alla” odlade sin egen potatis.

De flesta gårdar i Japan är små, mindre än en hektar, och på de allra flesta odlas just ris. Grödan är viktig. Staten ger generösa jordbruksstöd och Japan har importförbud mot ris, såvida det inte är i förädlad form. Det där är något som irriterar USA som i olika handelspolitiska forum trycker på för att få Japan att släppa på förbudet.

Precis som den tidigare så utbredda potatisodlingen i Sverige, finns det även här en stor bredd av sorter. Hela 300 sorters ris odlas i Japan – ett gastronomiskt universum att upptäcka bara inom denna enda gröda alltså. Det är ingen vågad gissning att just Japans tuffa skydd mot risimport, med stor sannolikhet är en förutsättning för detta.

Jag tänker på den japanska studenten. Kommer hon att hitta dörren till sin fantastiska matkultur? Ja, det är jag övertygad om. I slutet av diskussionen säger hon, som utbildar sig till agronom, att nyckeln till en bättre, mer ekologisk värld ligger i att lära sig att laga mat. Det är ett resonemang som sällan hörs bland svenska agronomer, men ett bättre verktyg för att hitta sina rötter, det finns inte.

Ann-Helen Meyer von Bremen
Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist och författare med inriktning på lantbruk, mat och miljö.