Det går lika bra med blåbär

Nytt år betyder nya tag för många, inte minst hälsomässiga. Gå inte över ån efter vatten när det gäller nyttigheterna bara, hälsar Anna K Sjögren.

Det finns företag i norra Sverige som exporterar en stor del av sin skörd av vilda blåbär och lingon till Asien och södra Europa. Särskilt i Japan finns ett stort intresse för bärens hälsoegenskaper eftersom blåbär som kommer från norra Skandinavien innehåller en högre halt antioxidanter. I Japan gör man pulver av bären och använder det i kost­tillskott och läkemedel.

Ordspråket ”Man ska inte bjuda bagar­barn på bullar” dyker upp i det här sam­manhanget. Apropå att lingon och blåbär inte är så spännande för oss, sam­tidigt som de är exklusiva och hälsosamma för andra. På samma sätt verkar vi som bor i Norden tycka att det är roligare och nyttigare att äta gojibär från Kina och avokado från Peru, än blåbär och gröna ärter från våra breddgrader. Svenska blåbär, lingon, björnbär, svarta vinbär och andra mörka bär är rika på antioxi­danter. Det är ämnen som förhin­drar bildning och skadeverkningar från reaktiva ämnen som finns i kroppen. Anti­oxidanterna i de mörka bären är till exempel flavonoider och antocyaniner, dessa finns även i flera grönsaker, som lök och kål samt i nötter och fröer. Det finns undersökningar som visar att möss som får en större del lingon, svarta vin­bär och blåbär i kosten inte går upp i vikt på samma sätt som de som inte äter bär. Bären påverkar även blodsockret på ett bra sätt, effekten var störst hos de möss som fick lingon, de utvecklade också en hälsosammare tarm­flora än de övriga. Studierna är gjorda i Lund och forskarna antar att det framför allt är fibrerna i bären som bidrar till de positiva effekterna. Andra undersökningar har visat att antocyaninerna, som är de blå eller blåvioletta färg­ämnena i bären, ger hälsosamma effekter på blodkärlen och på hjärnans kognitiva förmåga. Även havtorn och nypon är rika på antioxidanter.

Jag längtar till landet som icke är, ty allting som är, är jag trött på att begära, skrev poeten Edith Södergran år 1925. Jag tänker på den där strofen ibland när jag går och handlar eller diskuterar hälsosam mat med andra. Edith Söder­grans dikt kan förstås tolkas på lika många sätt som det finns människor, men för mig i det här sammanhanget handlar det om en längtan efter nya upp­levelser. När jag läser hälsoargumenten för exempelvis torkade gojibär hos vissa webbutiker är det inte bara längtan efter nya smaker utan också efter nya sätt att äta sig frisk på. Det verkar som att vi är villiga att svälja hälsopåståenden som saknar grund bara för att bären kommer från en annan kontinent. På en svensk sajt som säljer torkade, kinesiska gojibär hävdas det till exempel att de ger ett långt och hälsosamt liv. Något sådant hade inte varit tillåtet att skriva på en förpackning med frysta blåbär, för det finns nämligen stränga regler för vilka argument som får användas vid marknadsföring av ett livsmedels hälsoegenskaper och dessa måste vara grundade på resultat från vetenskaplig forskning.

”Gå inte över ån efter vatten” är ordspråket som får avsluta resonemanget om exotiska och hälsosamma rå­­varor. Strö lite blåbär från ett nordiskt land över frukostfilen redan i morgon – frysta gör lika gott som färska.