Direktiv i rätt riktning

Den inplastade gurkan är snart ett minne blott. Nu tar EU ett krafttag både för att få bort plasten och uppmuntra till prylar som låter sig repareras. Låt oss hjälpa till, uppmanar Susanne Helgeson.

Glöm kombinationen frukt, grönt och plast i matbutiken. Glöm också den inplastade sexpacken öl, hotellets lilla schampoflaska och cellofan runt blombuketten. I mitten av augusti började EU:s nya direktiv PPWR att till­lämpas, Packaging and Packaging Waste Regulation, fritt översatt För­ordning om förpackningar och för­pack­­nings­avfall. Tänkt att införas steg­vis fram till 2030 tas med denna lag hårdare tag i och med att alla, inte bara en­­gångs­förpackningar som i tidigare direktiv, omfattas. Och hela livscykeln är inräknad – från förpackningsdesign och -produktion till ökad både återvinning och återanvändning. Dess­utom ställs krav på att förpackning­arnas vikt och volym ska minska, allt i syfte att göra dem smartare ur ett ­klimatperspektiv.

Så vad innebär det mer konkret? Jo, till exempel att producenternas ansvar ökar genom att de måste se över innehållet i förpackningsmaterialet. Och att restauranger och caféer som erbjuder take away måste tillåta att vi konsumenter tar med egna behållare att fylla med mat och/eller dryck. Med tanke på att vi bara i Sverige förbrukar cirka två miljarder engångsförpackningar för mat och dryck om året är det nu dags att hjälpas åt att vara kreativa.

Efter detta steg, och successivt fram till och med 2030, måste dessa även erbjuda återanvändbara förpackningar, och en enhetlig märkning införs som visar materialets sammansättning vilket underlättar källsortering. Stopp för in­­­plastad trepack majs och för att tomrummet i förpackningen du be­­ställde från Apotea överstiger 50 procent. Sist men inte minst förbjuds plastpåsar för frukt och grönt. För den intresserade finns en utförlig beskrivning av lagens alla steg och en detaljerad tidslinje på Naturvårds­verk­ets hemsida. Själv är jag delvis beredd eftersom jag för några år sedan fick en liten nätpåse i födelsedagspresent, lika billig som fiffig att fylla med, som nu under hösten, de godaste svenska ­äpplen. Den ligger för övrigt alltid med i tygpåsen jag handlar i.

Och man får ju glädjande tillstå att EU jobbar på för en mer klimatpositiv tillvaro för oss alla. Utöver nyss nämnda infördes under sommaren också det nya direktivet om rätt till reparation (Right to Repair) som ställer krav på tillverkare att erbjuda reparationer och tillgänglig­göra reservdelar vilket gör det lättare och billigare att laga trasiga saker istället för att kasta dem. Bland annat måste producenterna laga produkter som rent tekniskt går att reparera, även efter att den vanliga garantin har löpt ut. Och om jag som konsument väljer att låta reparera en vara istället för att köpa en ny förlängs den lagstadgade garantin med ett extra år. Dessutom kommer en digital ”EU-plattform” lanseras under 2027 där lokala verkstäder, reparatörer och renoverare kan hittas.

Sist men inte minst en tredje positiv EU-relaterad nyhet: Sedan nya tullavgifter infördes i somras har det galna små­paketflödet främst från Kina minskat rejält; läs billiga, onödiga ­grejer av undermålig kvalitet. Äntligen!

Susanne Helgeson
Susanne Helgeson är idag frilansjournalist efter många år som redaktör och chefredaktör för tidningen Form. Design, arkitektur och hållbar konsumtion är hennes huvudämnen.