Ekomarknaden stagnerar

Matens ursprung och vegetariskt trendar just nu, medan intresset för eko­logiskt svalnar i Sverige. Ann-Helen Meyer von Bremen förklarar varför.

Samtidigt som försäljningen av ekologisk mat fortsätter att öka i länder som Danmark, Tyskland, Frankrike och USA så har den stagnerat och till och med minskat lite i Sverige. Där­emot ökade ekologiska livsmedel ­gjorda på svenska råvaror något under förra året, vilket ligger i linje med ett starkt ökat intresse för svensk mat. Matens ursprung och vegetariskt har varit de stora trenderna medan livsmedelsindustrins och handelns intresse för eko har svalnat.

Det finns flera orsaker till trög­heten på ekomarknaden. Lite förenklat kan man säga att det är en blandning av kommersiella och ideologiska krafter. Alldeles nyss var det eko som skulle rädda världen och livsmedelsföretagen tävlade om att framstå som de allra mest ekologiska. Sedan några år till­baka anses istället vego som det nya hållbara. För fem år sedan lanserades en frivillig svenskmärkning som också fått mycket uppmärksamhet och stort genomslag.

Man kan tycka att företagen skulle ha lite längre uthållighet när det gäller eko, särskilt som det kanske ändå tar ett tag att ”rädda planeten”, men då glömmer man bort att företag som inte har eko som affärsidé, ständigt behöver nya trender för att framstå som angelägna och moderna. Vego och svenskt är också mycket enkla budskap att kommunicera, medan ekologiskt är betydligt besvärligare och ofta beskrivs genom att tala om vad det inte är, (inte konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel). Här finns en läxa för ekorörelsen att göra.

Men det handlar inte bara om kom­­mersiella krafter, utan även ideologiska. Vego har blivit detsamma som klimatvänligt och djuren, främst idisslarna, som är en viktig del i det ekologiska lantbruket, har målats ut som klimatbovar. Det är inte bara en förenklad utan även felaktig bild. Här finns också djurrättsaktivister och andra grupper som anser att det är etiskt fel att äta animaliska livsmedel. Då hamnar ekologiska djurbönder och andra som jobbar med schysst djurhållning i skottgluggen eftersom deras arbete visar att det går att föda upp djur på ett bra sätt. En annan och ganska stor grupp som länge har kritiserat ekologiska lantbrukare, hittar man inom det konventionella lantbruket, samt de forskare och politiker som står bönderna nära. Här har man aldrig kommit över att en liten grupp ekobönder lyckades skapa ett varumärke, Krav, och dessutom ta lite bättre betalt för sina livsmedel, något som man inom den stora bondekåren och deras företag pratat om i många år.

Det är inte första gången som ekomarknaden stagnerat efter en stark uppgång, tvärtom har det förekommit fler så kallade ekoboomar under de senaste decennierna. Det lär med all sannolikhet komma en ny inom kort, särskilt om utvecklingen i grann­länderna håller i sig. Men då kommer det krävas att ekolantbruket tydligare talar om varför man är ett alternativ att räkna med och också att man i större utsträckning än idag, tar kontroll över förädling och försäljning.