Engagerat artisteri

I takt med att forskarrapporterna om klimatförändringarna rullar in, fylls tidningsspalter och webbsidor med både fakta och tyckande. Men ­debatten tar sig också kulturella uttryck. Susanne Helgeson berättar.

Under Almedalsveckan i somras fanns ett särskilt hedervärt arrangemang. Kampanjen 1% till ­kulturen hade samlat ett hundratal kultur­personligheters uttalanden om ­kulturens vikt och hur Sverige skulle kunna se ut om 1% av statsbudgeten skulle gå till kulturområdet (istället för dagens 0,84). Den som tydligast fångat kulturens vikt var Jonna Borne­mark, professor i filosofi, som menar att: ”Kulturen är inte ett samhälles grädde på moset, det är själva tallriken samhället ligger på.”

Kampanjen fick mig att tänka på en skrift som formulerades för tio år sedan av SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Titeln var Kultur i det hållbara samhället och här slogs fast att ”kultur är en viktig dimension i ett långsiktigt, hållbart samhälle – socialt, ekonomiskt och miljömässigt”. Socialt eftersom kultur bidrar till att skapa mötesplatser, sammanhållning och mänsklig utveckling. Ekonomiskt för att den ger sysselsättning och miljö­mässigt för att kultur helt enkelt bidrar till att skapa en attraktiv livsmiljö. Genomgående positiva, långsiktiga effekter alltså!

Och inte bara det – utöver att ge konstnärliga upplevelser är ju kulturen genom sina många yttringar alltid en mycket effektiv både budskapsbärare och medvetandegörare. Till exempel om hållbar utveckling eller annat samtidsvitalt. I nuläget är det svårt att undgå tv-serier, konstutställningar, teaterpjäser och låttexter som tar upp allt från klimatrelaterade problem till fördelarna med en hållbar livsstil. Ett målande exempel står de briljanta manusförfattarna till den tokhyllade hbo-serien Big Little Lies för, när ett barn i lågstadieåldern får en klimat­ångestrelaterad panikattack. En scen som också, i många kolumner och nättrådar, väckte frågan huruvida det ibland är ”för tidigt” att tala (sanning) om klimatförändringarna.

Ett annat exempel är Weeping Willows senaste album After Us. Bandet, som tidigare visat sitt miljö­enagemang genom att sponsra bi­­kupor, har fyllt låtarna med lika mycket majestätiska stråkar som framtidsångestladdade texter om dystopiska scener från ett döende jordklot. Omslaget påminner smärtsamt om läget genom bilden av en gravt nedskräpad paradisstrand. Front­mannen och sångaren i gruppen, Magnus Carlsson, har i många intervjuer också talat om sitt uppvaknande i och med att han blev pappa. Då väcktes frågan, vilket han också sjunger i en av låtarna på After Us; What have we done to the generations to come? Men han påminner också oss lyssnare om att vi fortfarande har tid att göra bra, hållbara val.

Ett lika stort miljöengagemang har den engelska fotografen Mandy Barker. På Fotografiska i Stockholm lyckades hon i somras ”lura in” betraktaren genom fantastiskt vackra bilder av något som i själva verket är en livsfara; plastskräp i havet. Det pratade vi om vid ­middagsbordet i flera dagar efteråt!