Fixa eget frö

För den som vill dra upp sina grönsaker från ekologiska fröer är ut­­budet ganska begränsat. Men det går ju faktiskt att fixa fröerna själv. Ann-Helen Meyer von Bremen tipsar om en pedagogisk handbok i ämnet.

För den som odlar brukar vårens in­­köp av fröer utgöra en rätt så stor utgift. Ändå är det inte alltid säkert att fröerna håller måttet. Det kan ibland vara lite si och så med grobarheten och hur sort­­rena de är, beroende på vilket företag som ligger bakom och vilken gröda det gäller.

Sedan 20 år tillbaka sker det ingen växtförädling av grönsaksfröer i Sverige, vi är beroende av importerat utsäde. Det innebär att vi inte har någon ut­­veckling av grönsaksfröer som är an­­passade för svenskt klimat. Ekologisk odling som inte bygger på konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel ställer särskilda krav på utsädet, och växtförädling baserad på både svenskt klimat och ekologisk odling, är ännu mer obefintlig. Vill du använda ekologiska grönsaksfröer har du också ett betydligt mindre ut­­bud att välja ifrån.

Det finns med andra ord flera tunga skäl till att få igång en mer omfattande odling av ekofröer. Det är också tanken bakom den nya publikationen Ekologisk fröproduktion – en handbok, som kan laddas ner gratis på agroax.se/fro. För­fattare är Matti Leino, agronom och forskare på Arkeologiska forsknings­laboratoriet vid Stockholms univer­sitet, Hans Naess, agronom och konsult inom mat och hållbarhet och Elisabeth Ögren, hortonom och ekologisk rådgivare för grönsaksodling. Alla tre är också hängivna odlare och ledamöter i Kålrotsakademien som arbetar med att främja matens kulturarv. Under två års tid har de tillsammans med ett antal andra odlare ­jobbat med att testa olika tekniker för odling, skörd och rensning och sedan även analyserat fröernas grobarhet och renhet.

Handboken vänder sig till proffsodlare men den är samtidigt så pedagogiskt skriven att även en intresserad hobbyodlare har stor användning av den. Här får man inte bara en rad tips för det praktiska arbetet med att odla, skörda, rensa, torka och märka upp sina fröer, utan även lite grundkunskaper i fröodlingens biologi, vilka regler som gäller för att sälja egna fröer, vilka skadegörare som finns och mycket annat.

Personligen gillar jag att man har rankat fröerna utifrån hur arbets­intensiva (dyra) de är att odla fram, och även vilka fröer som är mest ­riskfyllda att odla utifrån hur känsliga de är för inavel, angrepp av skade­görare/sjukdomar eller kräver lång mognadstid.

Nybörjaren gör klokt i att starta med enklare sorter som tomat, chili/paprika och trädgårdsärter, men ­kanske vänta lite med kål och purjolök som både har hög risk och kräver mycket arbete. Generellt kan man säga att sorter som korsbefruktas är svårare att odla, särskilt grödor som kål som man inte ska odla andra ­kålsorter i närheten av, eftersom de då kan korsa sig med varandra. Träd­gårds­ärter och sallat är självpollinerande och har inte de bekymren, däremot kan det vara kinkigt att hinna få sallatsfrön att mogna, vilket gör sallat till en gröda med hög risk.

Ann-Helen Meyer von Bremen
Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist och författare med inriktning på lantbruk, mat och miljö.