Hobbyodlande på allvar

Hur självförsörjande kan man egentligen bli på grönsaker och frukt? Lina Wallentinson hör sig för med Karoline Jönsson i Skåne.

För sju år sedan flyttade Karoline Jönsson från Lund till en liten gård en bit ut på landet. Parallellt med arbetet som receptmakare och kokboksför­fattare började hon hobbyodla allt möjligt – och omöjligt, från kikärter till sötpotatis. Mer och mer av trädgården blev till grönsaksland och så småningom byggde hon också ett växthus. När lika odlingsnyfikna pojkvännen Alex flyttade in väcktes tanken på självhus­hållning. I januari 2018 bestämde de sig för att testa och drog igång projektet.

De började med att gå igenom vad de åt mycket av. Karoline ville gärna odla sådant som riktigt spottar ur sig grönsaker, som tomater, jordärtskockor och squash.

”Jag tänkte att om allt annat gick fel skulle vi i alla fall ha mycket av några säkra råvaror.”

Målet har aldrig varit att bli bönder à la 1800-talet. Paret har inte gett sig själva några förbud, utan köpt det de velat, som kaffe, socker, salt, baljväxter och havregryn.

”Det handlar mer om att ha en rela­tion till naturen och att samtidigt kunna ställa fram nyskördade toppråvaror på bordet varje dag. Det här ska berika, inte skapa pekpinnar”, säger Karoline.

Uppstartsarbetet blev intensivt med allt som skulle förkultiveras, planteras ut och om. Men redan på vårkanten började insatsen ge utdelning. I bloggen självhushållningsprojektet.se berättar Karoline om livet på gården och ger varje månad en skörderapport. Maj­listan är imponerande lång, med örter, sallader, rädisor, grönkål, pak choy, rabarber och mycket mer.

Trots den torra sommaren gick många grödor bättre än väntat. Tomater mognade på löpande band och fyller fortfarande halva frysboxen. Och i korgar i köket väntar ett gäng pumpor som håller fint i rumstemperatur. Växthuset bjöd på persikor och vindruvor under sommaren, medan ­fikonen varade till långt in i december.

”Den sista fänkålen tog vi också i december och hela vintern har vi odlat fem sorters sallat i växthuset. Plus broc­colin som skjuter nya skott hela tiden.”

Karoline gillar att laga mat av det som mognar för tillfället istället för att stressas av ett obegränsat butiksutbud.

”Vi fick exempelvis jättemycket gröna bönor som jag egentligen inte är så förtjust i. Men det var en kul utmaning att få in dem på olika sätt i maten. Nu tycker jag faktiskt att de är goda.”

Något som däremot gick sämre förra året var potatis, lök och vitlök. Där tänker Karoline ta revansch i år.

Men handen på hjärtat – hur mycket tid tar det egentligen att odla så här mycket?

”Det är klart att det tar tid, men det är ett val man gör. För mig är det ingen uppoffring att till exempel rensa ogräs. Jag är hellre ute i odlingarna än tittar på tv eller vad jag nu skulle kunna ha gjort istället.”

”Och så blir jag blir lite mer ödmjuk inför livet. Hur mycket man än planerar och förbereder så växer inte allt som man tänkt sig. Man får anpassa sig. För mig är det väldigt skönt att få hänga på i naturens rytm snarare än att gå till mataffären där det alltid är säsong för sparris, jordgubbar och ananas.”