Höjden av närodlat

Med ljuset och de tillfälligt varmare dagarna börjar det klia i odlar­fingrarna på många. Planering och förkultivering hör den här tiden till, men skördandet dröjer förstås. Om du inte gör som Lina Wallentin­son och börjar grodda. Då har du hemodlat grönt på bara några dagar.

Gömmer det sig ett halvt paket mung­bönor eller linser i skafferiet? Eller en påse senapsfrön i kryddlådan? Då är du bara några dagar från hemodlat grönt. Spirande groddar och skott på köksbänken är ett enkelt sätt att få till lite odlingskänsla även under vinterhalvåret.

Rent krasst går groddning ut på att lura frön att tro att det är dags att börja växa. När de läggs i blöt vaknar sovande enzymer till liv och kickar igång en kedja av processer. På bara några dagar har en liten svans växt ut och groddarna är krispiga och klara att äta. Lite snopet för grodden som hade siktet inställt på ett långt och spänstigt växtliv. Men desto roligare för oss, eftersom groddningen gjort näringen mer tillgänglig än om vi hade ätit fröet direkt.

Låter man groddarna växa vidare några dagar får de gröna blad, de har då blivit skott. Till skillnad från ­groddar som äts hela klipper man av skotten och äter bara stjälk och blad. Fröet och roten har gjort sitt.

Vissa minns 70-talets hajp med speciella groddtråg men egentligen funkar det fint med ett vanligt durkslag. I alla fall till större frön som mungbönor, adzukibönor och alla sorters linser (kolla bara så att de är hela, vissa linser är delade i halvor för att koka snabbare). Skölj av fröna i durkslaget, ta bort de som är trasiga. Lägg fröna i en bunke och fyll på ­vatten, ta i rejält eftersom de sväller till ungefär dubbel volym. Låt ligga i blöt över natten. På morgonen häller du av fröna i durkslaget och ställer sedan durkslaget över bunken. Täck med en handduk och låt stå så på köksbänken. Det enda du behöver göra nu är att skölja två gånger om dagen så att fröna håller fukten. Redan efter två dagar har små svansar växt ut. Nu passar groddarna fint att exempelvis steka i en wok. Får de gro ytterligare ett par, tre dagar blir de mer krispiga, och perfekta i en ­sallad. Färdiga groddar håller bäst i kylen.

Vill du hellre odla gröna skott är klassikern krasse ett säkert kort. Men även kryddhyllans bruna och gula senapsfrön växer enkelt upp till ­peppriga skott. Rädisan är snabbast av dem alla, och ger vackra skott med färger från ljust rosa till djupt lila be­­roende på sort. Små frön behöver inte blötläggas utan strös direkt på ett fuktat hushållspapper på en tallrik. Låt stå på köksbänken och håll dem fuktiga genom att duscha dem med en blomspruta. När de börjar spira så ställ dem nära ett fönster så att skotten enklare kan börja tillverka grönt klorofyll.

Alla frön går att grodda, det är liksom fröets själva idé. Men alla frön blir inte till goda groddar. Vissa frön kan innehålla ämnen som är giftiga för oss, det gäller framför allt en del bönor, som kidney-, soja- och rosenbönor, samt vita, svarta och bruna bönor. Turligt nog oskadliggörs ämnena av värme, så om man kokar eller steker groddarna går de fint att äta. Men kolla alltid upp vad som gäller om du vill grodda ett obeprövat frö.