Klimatsmart per kvadrat

Riva och bygga nytt? Bygga om? Totalrenovera? Det mest hållbara ­sättet att bo är kanske att tränga ihop sig lite. Annica Kvint berättar.

Köket är hemmets största klimatbov, konstateras det i avsnittet Jakten på det klimatsmarta boendet i P1:s Klotet. Vår tids benägenhet att slänga ut fullt funge­rande kök bara för att vi tröttnat på dem är ingenting för framtiden. Dagens bo­­­­endeideal är alldeles för resursinten­sivt för den värld av klimatförändringar som vi lever i, menar forskarna Paula Feme­nias och Kaj Granath på Chalmers. En ny definition av begreppet livskvalitet och en fungerande andrahandsmarknad är enligt dem vad vi behöver – det måste bli enkelt att byta ut delar av köket.

Mest resurseffektivt skulle samhället naturligtvis bli om vi inte enbart behöll våra kök utan också våra gamla hus, resonerar forskarna i Klotet, och det finns faktiskt få bättre sätt att spara resurser än att använda det som redan är byggt så långt det går. Visserligen har normen att ”riva och bygga nytt” gällt under de senaste 70 åren, men lite under radarn växer nu ett motstånd mot det som uppenbarligen allt fler uppfattar som resursslöseri. Motståndet visar sig inte minst i form av de interaktiva ”rivningskartor” som dykt upp på nätet. I Stockholm startade ett arki­tektkollektiv nyligen 08demolition.se. Här kan man se var i staden det finns rivningshotade byggnader, både på en Google-karta och i ett Exceldokument. Att fungerande byggnader rivs för att er­­sättas med nya rimmar illa med det faktum att byggbranschen står för 40 procent av Sveriges avfall, menar också Architects Climate Action Network (ACAN). På rivnings­kartan.se håller de på att bygga upp en karta för hela Sverige. Bostadsbristen är fullt möjlig att adres­sera genom att istället för att bygga nytt omvandla till exempel gamla industribyggnader till bostäder, menar de.

En bättre begagnad bostad kan paradoxalt nog vara mer lämpad för framtiden än en ny, hävdar Pernilla Hagbert, forskare i hållbar omställning på Kungliga Tekniska Högskolan, som också intervjuas i Klotet. Enligt henne handlar kommande decennier om att bo mindre och dela mer och det är lättare att dela på ytan i äldre bostäder, som ofta har fler mindre rum och även gemensam tvättstuga.

Många av vår tids nybyggda ”miljö­stadsdelar” består i själva verket av kon­ventionella bostäder med grön teknik, menar Pernilla Hagbert. Det är bra att nya områden utrustas med solpaneler och sopsug, men det räcker inte. Ser man hållbarhetsfrågan i ett helhetsperspektiv krävs det också andra typer av nytänkande och andra sätt att mäta.

Inom EU:s ”European Green Deal” har man länge diskuterat att införa långt­gående krav på energirenovering av alla sorters byggnader. Ingenting är klubbat än men efter ett möte i dec­em­ber 2023 pekar allt mot att det, tvärtemot den ursprungliga tanken, inte blir några tvingande EU-krav på obligatoriska renoveringar av enskilda bostadshus.

Det är naturligtvis bra om fler bygg­nader får hög energiprestanda. Men idag lägger vi för stort fokus på energi­förbrukning, hävdar Pernilla Hagbert. På samhällsnivå borde vi istället prata mer om hur vi fördelar yta, och mäta energiåtgång per boende, snarare än per kvadratmeter. I framtiden handlar livs­kvalitet om andra saker än att bo stort.

Annica Kvint
Annica Kvint är redaktör på tidskriften Arkitektur. Hon är även verksam som arkitektur- och design­kritiker i Dagens Nyheter och har en historia som chefredaktör för tidskriften Form.