Mjölkdryck med mera

De utgör en ­ständig källa till debatt, orden som har med livsmedel och deras innehåll att göra. Gunnar Rundgren listar några av dem.

När Europaparlamentet skulle be­­sluta om den nya europeiska jord­bruks­­poli­tiken, lanserades ett förslag om att be­­teck­ningarna korv och burgare skulle reserveras för köttvaror. Förslaget stal all uppmärksamhet från det stora be­­slutet om den europeiska jordbrukspolitiken, med en budget på över 500 miljarder kronor årligen de kommande sju åren. Ex­­emplet visar hur känslor kan röras upp av frågan om vad saker får kallas.

Regleringar av ord för livsmedel har en lång historia, redan 1885 stiftades en lag i Sverige som förbjöd att man kallade margarin konstsmör eller liknande. Då var det inte en strid mellan vegetabilier och animalier, för de första margarinerna gjordes av animaliskt fett. Reglerna skärptes på 1930-talet, då man också förbjöd all reklam som anspelade på smör, som i sloganen ”smakar som smör” vilken användes för margarinet Tre Ess.

I början på 1900-talet revolterade de franska vinodlarna i södra Frank­rike mot ett alltmer utbrett fusk inom vintillverkning där man till och med sålde syntetiskt vin gjort av sockervatten och essenser. Genom mass­demonstrationer, den största med en halv miljon deltagare, och genom att vägra betala skatt drev man igenom sin vilja. Senare kompletterades regleringen med de olika kvalitetsbeteckningarna för vin som så småningom blev EU-standard. De franska vin­reglerna blev också modellen för det stora antal skyddade beteckningar som numera finns på marknaden, alltifrån parmesanost till falukorv.

Vissa namnbedrägerier verkar dock gå helt under radarn. Ett sådant är bio­dieseln HVO. Trots att förkortningen betyder hydrogenerad vegetabilisk olja tillverkas den i stor utsträckning av animaliskt fett och slakteriavfall.

Det blev inget vegokorvsförbud. Däremot finns det sedan tidigare regler som begränsar rätten att använda beteckningen mjölk eller smör för produkter som inte är gjorda på ”juversekret från däggdjur” (med vissa undantag baserade på historisk användning som kokosmjölk och jordnötssmör). Frågan är hur mejeriindustrin förvaltar detta skydd? Nyligen lanserade Arla ett mjölk­retentat (som uppstår när mjölkprotein koncentreras genom ultrafiltrering av mjölk) som man kallar för mjölkdryck. Sedan länge säljer man också mat­lagningsgrädde som är utspädd till 15 procent och har tillsatt majsstärkelse. De som säljer alternativen är inte stort bättre. Att mandeldryck inte får säljas med ordet mjölk är kanske mindre upprörande än att man får använda ordet mandel, då drycken bara innehåller några hundradelar mandel.

Striden om beteckningarna är ut­­tryck för värderingar och i ännu högre grad för företags eller branschers kamp om marknadsandelar. Med den bakgrunden är det nog en from förhoppning att de någonsin kommer att vara konsekventa. Vi kan blott som Fröding gjorde i Nya dikter 1894 konstatera:

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor