När priset får avgöra

Att barn och äldre bör värnas inom omsorgen är de flesta ense om – bara inte alltid vad gäller maten. Ann-Helen Meyer von Bremen skriver om kortsiktigheten i resonemanget kring att ekologisk mat är för dyr.

Under rätt lång tid har en del politiker ihärdigt kritiserat de kommuner som satt som mål att en viss andel av den mat som köps in till förskolor, skolor och äldreboende ska vara ekologisk. Kritikerna har hävdat att det är slöseri med skattepengar eftersom eko­logisk mat oftast är dyrare och att barn och gamla därmed också får mindre näringsrik mat eftersom pengarna då inte räcker till att köpa in lika mycket animalier. Dessutom har politikerna i fråga menat att ekologisk mat inte har några särskilda fördelar jämfört med mat från konventionellt svenskt lantbruk, inte heller på miljösidan.

Vad inte dessa kritiker verkar ha tänkt på är att den här kritiken riskerar att drabba även det som de säger sig vilja värna – ”Det vanliga svenska lantbruket”. För om det bara är pris som gäller, så finns det alltid mat som produceras billigare någon annanstans i världen. Och tro det eller ej, men det finns även mat från andra länder som håller en bra kvalitet både när det gäller djuromsorg och miljöhänsyn.

För några veckor sedan kom det som jag hade förväntat, en bredsida mot att kommuner ska köpa in lokalt producerad mat. En ledare i Norrtelje Tidning kritiserar de lokala politiker som vill att det ska handlas mer lokal mat till de offentliga köken och kallar dessutom kd-förslaget att ”maten som odlas i Norrtälje ska också ätas i Norr­tälje”, för ”vansinnigt” eftersom det i praktiken innebär exportförbud för norrtäljebönderna. Just protektionism och ifrågasättande av frihandel är något som liberaler instinktivt brukar opponera sig högljutt emot.

Ingenstans i ledartexten sägs det något om att svensk mat skulle innehålla några mervärden som kanske motiverar mer inköp av lokal mat, till exempel att svenska mjölkkor har lagen på sin sida när det gäller att få beta om somrarna. Detta trots att Liberalerna är det enda parti inom Tidöregeringen som står upp för just beteslagen. Skribenten förespråkar istället det som är själva kärnan i EU:s livsmedelspolitik och även i Sveriges – frihandeln och den internationella konkurrensen. Maten ska komma från de länder eller regioner som har bäst förutsättningar att producera mat till lägst pris.

De senaste årens starka fokus på pris gynnar ingen form av lantbruk som har andra fördelar än just ett lågt pris. Vare sig alltså det svenska konventionella eller det svenska ekologiska.  På samma sätt finns det en koppling mellan eko och svenskproducerat när det går bra för eko. Under den senaste ekoboomen för drygt tio år sedan, ökade även intresset och konsum­tionen för den svenska konventionellt producerade maten. Lyfts matens olika mervärden fram i reklam och den allmänna matdebatten, spiller detta över på all typ av mat som har något mer att komma med än ett lågt pris.

Nu finns istället en risk för en nedåtgående spiral. En ledarskribent kommer nämligen sällan ensam.

Ann-Helen Meyer von Bremen
Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist och författare med inriktning på lantbruk, mat och miljö.