Om hur mat blir till

Att fiskar är fyrkantiga och chokladmjölk kommer från bruna kor har ­blivit en skämtsam sinnebild för bristen på kunskap kring hur livsmedel framställs. Men Susanne Helgeson ser allvarligare än så på problemet.

”Sju procent av vuxna amerikaner tror att chokladmjölk kommer från bruna kor.” Artikeln med den högst oroväckande rubriken ligger i en av skrivbordets många högar av vad jag kallar för inspirationsmaterial och jag minns hur nyheten spreds viralt ­sommaren 2017. Skrämselhickan sätter igång igen – skulle cirka 20 miljoner av USA:s befolkning vara så korkade, eller förlåt, kanske är urbaniserade ett bättre ord, så att de helt tappat konceptet? Eller är det rent av fake news?

Nja, uppgiften kommer från en ­rapport som den amerikanska mejeri­lobbyorganisationen Innovation Center of us Dairy, som ska ”främja innovation och öka försäljningen”, genomförde förra våren. Efter att svarsresultaten om bland annat den bruna kossan publicerats och nyheten spridits, var det ett gäng grävande brittiska vetenskapsjournalister som viftade med en varningsflagga. Efter­som bland annat både frågorna och sättet att ställa dem på var hemligt, fanns risken att mycket var ”lätt att missuppfatta”. När jag läste vidare bland argumenten för att ta informationen med en nypa salt kunde jag mellan raderna skönja att det också kan ha handlat om ett marknads­föringsknep. Ja, just ett sådant som många skeptiska personer misstänkte i höstas när den svenska O’boy-bristen spreds som en liknande löpeld och lyckliga ägare (förmodligen fiktiva) sålde en skvätt chokladpulver för hutlösa summor. Jag menar; vad är det bästa sättet att få upp folks ögon för vilken produkt som helst om inte med iögonfallande, snudd på otroliga ­rubriker! Dessvärre verkar O’boy-ägaren Mondelez International, som har ­chokadmjölksprodukter i både sin svenska och amerikanska varu­märkesportfölj, ointresserade av att diskutera frågan med mig.

Förlåt stickspåret om i mina ögon högst tveksamma marknadsföringsmetoder, vad jag egentligen vill framhålla är att frågan om hur det är ställt med kunskapen om hur maten kommer från jord till bord är berättigad. I min artikelhög ligger bevis för att betydligt fler än vuxna amerikaner är förbryllade, till exempel alla de brit­tiska och australiensiska skolbarn som undrar hur pommes frites och fiskpinnar växer. Säkert också en och annan här i Sverige. Vart jag vill komma är att kunskapen om hur det vi stoppar i oss växer, simmar och betar måste bibehållas, och öka där den gått förlorad. Inte minst i takt med att allt färre av våra barn har möjlighet att se och uppleva det i verkliga livet. Inte minst i takt med att dagens föräldrar har allt mindre tid att baka och laga mat tillsammans med sina ungar. Vi har ju fullt upp med att jobba, kolla mobilen och nöta joggingskorna. Det färdiglagade passar dagens livsstil betydligt bättre än det vi gör från grunden.

Tack och lov för våra insikter om att det hemlagade är att föredra, inte bara för kunskapsöverföring mellan generationer.