På skoj och allvar: 2025

Framtidsscenario eller önsketänk. Ann-Helen Meyer von Bremen roar sig med att titta tillbaka på ett lika uppdiktat som redan svunnet 2025.

”Det var 2025 som allting vände. Ingen hade kunnat förutse att det var just norrlänningarna som skulle gå i täten för den hållbara omställningen som det pratats om i decennier. Kanske var man less på att den ’gröna’ omställningen alltmer visade sig vara allt annat än grön. Kanske spelade skakningarna kring Northvolt viss roll. Flera menade att det som var droppen var radiointer­vjun med Livsmedels­verket där det tydligt framgick att norrlänningarna skulle behöva evakueras söderut ifall det blev en kris, eftersom det inte finns tillräckligt med mat i Norrland.

Planer smiddes och i början av 2025 ställde Norrbottens och Västerbottens län ett ultimatum: All gruvdrift och skogsavverkning stoppades till dess att regeringen lade om matpolitiken och satsade på att främja etablering av lant­bruk, livsmedelsföretag och matbutiker i länen. ’Inte en stor, men många små!’, var en slogan som spred sig, liksom ’Vi svält int!’

De båda länens kommuner och regioner hängde på och styrde om alla stöd för innovationer, glesbygdsutveckling och omställning till att handla om att främja mer lokal matproduktion, som dessutom var ekologisk. Just det där med eko hade man alltid haft lite svårt med i Norrland. Det fanns en utbredd uppfattning om att det norrländska i sig var miljövänligt så det räckte, men nu insåg man att det trots allt kunde vara taktiskt smart att an­­amma det ekologiska. Även om det tog emot för många norrländska politiker, skulle eko innebära ytterligare ett argument gentemot kritikerna. Det skulle gå att snacka om en grön omställning på riktigt. Och det skulle svida för nollåttorna!

Och sedan gjorde man något riktigt vågat – man bestämde sig för att strunta i lagen om offentlig upphandling. Istället började kommunerna och regi­onerna helt enkelt att köpa in lokal­producerad mat, med uppmaningen att den inom tre år även skulle vara ekologisk.

Det blev förstås ett himla liv. Det gick som ett lämmeltåg av flygplan och helikoptrar fyllda med ministrar, politiska tjänstemän och näringslivschefer norröver. Och ett tag såg det ut som om regeringen tänkte ta i med hårdhandskarna, utlysa undantagstillstånd och med hjälp av militären se till att gruvbrytning och skogsavverkning kom igång igen. Men så hände något oväntat. I princip alla kommuner, regi­oner och län norr om Dalälven gjorde gemensam sak med de två nordligaste länen.

Då blev det väldigt tydligt för landets övriga makthavare, inklusive regeringen, att man var i minoritet. Därefter började den ena efter den andra kommunen haka på ’Norrlands­upproret’ och när sedan till slut även Stockholm slöt upp, som länge vetat att man inte kunde mätta sin egen befolkning, tja då fick man helt enkelt tänka om.”

Självklart är det här rena framtidsfabuleringen. En påhittad skröna om en mer hållbar matproduktion. Men en bättre framtid för maten behöver inte vara en fantasi. Den kan i allra högsta grad bli verklighet.

Ann-Helen Meyer von Bremen
Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist och författare med inriktning på lantbruk, mat och miljö.