Röjning pågår

Arbetet med att ägna sig åt biologisk mångfald i praktiken handlar om just arbete. Mycket arbete. Men Ann-Helen Meyer von Bremen gläder sig åt det vackra landskap som hon samtidigt ser växa fram.

Mycket röjsåg, ris, eldande och lite kor. Så kan man sammanfatta vårt projekt med att restaurera de gamla strandängarna. Vår sjö är just nu lite av en landningsbana. En efter en kommer de inflygande efter vintern vid Medelhavet, Afrika eller var de nu har hållit hus: Först tranorna med sitt trumpetande, när isen fortfarande låg och de kunde tråda sin dans där. Och sedan kniporna, grågässen, sångsvanarna, kanadagässen, gräsänderna, viggarna och alla de andra sjöfåglarna. I omgångar har de kommit. Snart seglade havsörnen och fiskgjusen över sjön och lite senare hördes enkelbeckasinens surrande, rördrommens flasktutande och snart även storlommens exotiska ropande.

”Efter röjandet, risdragandet och eldandet är det dags för nästa sisyfosuppdrag – stängslandet.”

Denna kakafoni av fågelläten är ett välkommet avbrott i det ljud som annars hörts mest under våren – motorsågarnas. Skogsbolaget har kört med stora avverkaren som knipsat och kvistat träd som vore de tandpetare, en skogsentreprenör har röjt slyskog och själva har vi också dånat runt med motoroch röjsåg. Rishögarna har växt sig allt högre och i helgen ordnade vi eldarfest för våra vänner, ett multi-valborg, för att kunna decimera allt ris.

Och sakta växer ett nytt landskap fram där vi nu ser allt större del av sjön och där den tidigare dolda halv­ ön träder fram. Men det är inte i första hand en tjusigare utsikt vi är ute efter. Det slyröjda landskapet ska förvandlas till de strandängar de en gång var och bli boplats för andra växter och djur som trivs i just den naturtypen. Och nej, man behöver inte bekymra sig över att de som gillar slyskog kommer bli utan det. Snårig sly lär det finnas kvar.

Men när kommer korna? Det är annars den vanligaste frågan. Det är ju korna med sina mular som ska sköta den fortsatta landskapsvården så att vi inte längre behöver flänga runt med sågarna 24/7. Ja, med korna är det som med julafton, det är väldigt mycket som ska göras innan det blir dags för det roliga. Efter röjandet, risdragandet och eldandet är det dags för nästa sisyfosuppdrag – stängslandet. Och som om det inte räckte med själva arbetet verkar det finnas lika många åsikter om hur man ska sätta stängsel som det finns bönder.

Men efter stängslet är det äntligen dags för korna. Vi har besökt flera bönder och tittat på dexter (den minsta korasen, inte större än en new foundland-hund), fjällkor, rödkulla och grannens egen mix av ett antal raser. Och vi har ställt alla dumma frågor: Hur är kynnet på rasen? Är de bra på att beta? Ska man ha tjur eller inte? Funkar de ihop med andra koraser? Smakar de gott? Och svaren har varit lika många som råden om hur man handskas med korna.

Nu har vi bestämt oss för att börja med att låna tio kor från grannen i slutet av sommaren eftersom vi inte kommer hinna bygga vinterstall till denna vinter. Och nästa vår är det dags för det stora äventyret – att bli koägare på riktigt.