Meny
forest-272595_1920

Skogen som tillgång

För en mindre skogsägare är det inte så lätt att förena skogsbruk med naturvård. Om det kan Ann-Helen Meyer von Bremen vittna.

Diskussionerna kring skogen blir allt hetare. I ena ringhörnan finns miljörörelsen och naturvården som anklagar skogsägarna för att de ägnar sig åt plantage istället för skogsskötsel. Medan skogsbolagen och skogsägarna å sin sida anser att miljörörelsen vill konfiskera deras mark.
Sällan pratar man om det som är grunden till problemet, nämligen det skogsbrukarsystem vi byggt upp i Sverige för att skogsindustrin ska få billig råvara. Sedan 1950-talet har er­­sättningen för virke mer än halverats, enligt Skogsstyrelsen. Då fick man 700 kronor per kubikmeter, idag får skogsägaren 300 kronor, räknat i 2016 års penningvärde. Vi känner igen det från jordbruket där bonden fick cirka 5 kronor för en liter mjölk för 50 år sedan, medan ersättningen idag pendlar mellan 3 och 3,50 kronor.

Prispressen har precis som inom jordbruket lett till en industrialisering av skogsbruket – täta plantage av barrträd, kalhyggen och stor förlust av biologisk mångfald. Skogsindustrin brukar försvara sig med att det inte på mycket länge har funnits så mycket träd som det finns idag i de svenska skogarna och det är sant, men många träd är inte detsamma som en rik och varierad skog. Igenväxning och igenplantering är de främsta hoten mot den biologiska mångfalden.

Precis som inom jordbruket gör också industrialiseringen det mycket svårt för den enskilda skogsägaren att sköta sin skog på ett alternativt sätt, i alla fall om man inte vill betala för att avverka skogen. Jag ser det mycket tydligt på vår egen lilla gård. Här har vi 60 hektar skog och en stor del av beståndet är träd som är över hundra år gamla. Det är en varierad och vacker skog att ströva i, rik på växter, djur och fåglar och så vill vi också att den ska fortsätta att vara. Men precis som vi brukar jorden, vill vi göra det­samma med skogen. Vi vill med andra ord kunna hugga lite träd och få betalt för dem. Men det har visat sig vara en svår ekvation att förena naturvård med skogsbruk. Dagens industriella skogsskötsel bygger på stordrift och enorma ­maskiner. Först kommer skördaren som kapar och kvistar stora träd som om de vore tändstickor. Den klarar av att avverka hela 2 000 träd på en dag, om de inte är alltför grova. Sen kommer skotaren, en stor långtradare med kran och vinsch som släpar ut virket till högar. Och slutligen är det dags för lastbilarna med släp att lasta allting.

Det hela går snabbt och effektivt, men orsakar stora körskador, så stora att vi tvingades stoppa avverkningen. I år provar vi istället en ny metod och anlitar en mycket duktig skogshuggare med motorsåg som också kör ut virket med en liten skogstraktor. Resultatet är naturvårdsmässigt fantastiskt och skadorna är i princip obefintliga. Det är bara en hake, ersättningen vi får från virket äts upp av ersättningen vi betalar skogshuggaren, trots att han är otroligt snabb och effektiv.
Vill man därför förändra skogs­bruket, behöver man förändra de ­ekonomiska ramarna.

Skrivet av Ann-Helen Meyer von Bremen

Enkelt och ekologiskt Som kund hos Ekolådan får du inte bara odlarnas bästa ekologiska grönsaker och frukter hem till dörren. Bara att bära in och äta direkt eller laga till – kanske med hjälp av recepten vi skickar med.

Avokado: ”Hass”, Finca el Capitán, La Axarquía, Spanien.

Grön kålrabbi: Degusta Nature, San Pedro del Pinatar, Spanien.

Gulbetor: Forsbergs Gris & Grönt, Östhammar.

Gurka: Bio Algarrobo, Algarrobo, Spanien.

Ingefära: Beoperu, Lima, Peru.

Kastanjechampinjoner: Bio Europe B.V., Liessel, Holland.

Morötter: Wålstedts Lantbruk, Dala-Floda.

Palsternackor: Forsbergs Gris & Grönt, Östhammar.

Plommontomater: Bio Algarrobo, Algarrobo, Spanien.

Portabellochampinjoner: Bio Europe B.V., Liessel, Holland.

Potatis: ”Connect”, Forsbergs Gris & Grönt, Östhammar.

Purjolök: Forsbergs Gris & Grönt, Östhammar.

Röd paprika: Vegetales Biomar, El Ejido, Spanien.

Rödbetor: Wålstedts Lantbruk, Dala-Floda.

Rödlök: Tångagård, Falkenberg.

Sallat: Batavia, Hugo Malarte, Bezouce, Frankrike.

Sallat: ”Ekblad”, Teraneo Bio, Saint-Hippolyte, Frankrike.

Vitkål: Wålstedts Lantbruk, Dala-Floda.

Apelsiner: ”Navelina”, Campobello S.R.L., Licata, Italien.

Bananer: Horizontes Organicos, Azua, Dominikanska Republiken.

Grapefrukt: ”Ruby Star”, Campobello S.R.L., Licata, Italien.

Mandariner: Marzullo Rocco Carmelo Az. Agr., Scordia, Italien.

Päron: ”Conference”, Lody van Osch, Biddinghuizen, Holland.

Äpplen: ”Elstar”, Fruktgården Augustin, Jork, Tyskland.