Stadsodling för mötenas skull

Intresset för stadsodlingar ökar och när allt fler av oss bor i tätorter finns det förstås en poäng med att producera en del av maten vi äter där. Men att bo nära varandra och odla tillsammans har fler fördelar än så. Anette Dieng berättar.

Alldeles intill Albysjöns strand, om­­gärdad av Fittjas och Albys tronande höghus står en praktfull sekelskiftesvilla och minner om en svunnen tid. Det var hit till området som Lars Magnus Ericsson (senare mer känd som LM Ericsson) kom då han i slutet av 1800-talet drog sig tillbaka från företagandet för att istället bedriva ett mönsterjordbruk. Huset, som han lät bygga som bostad åt sin son, går idag under namnet Gula Villan Subtopia, och det är här företaget och den ideella föreningen Boodla har sin bas. Och likt Lars Magnus har de båda grundarna, arkitekten Agnes Fischer och konstnären Sofie Nuyts, stora planer för platsen.

”Vi brinner för många saker och utvecklar dem vartefter”, berättar Agnes Fischer. ”Vår grundidé är att använda stadsodling som ett sätt att mötas, skapa relationer och trygghet.”

I Gula Villans absoluta närhet, hyr Boodla av Botkyrka kommun ett halvt hektar mark, som de sakta håller på att förvandla till en prunkande köksträdgård. Till sin hjälp har de förutom egna trädgårdsmästare boende i området, barngrupper från närliggande förskolor, ungdomar, deltagare i företagsevent och nyfikna som råkar ha vägarna förbi – hit är alla välkomna.

”Odling borde ha samma prioritet som engelska, matematik eller vilket annat ämne som helst i skolan.”

Sedan starten 2012 har de även anlitats av fastighetsbolag runt om i Stockholm för att skapa så kallade boendeträdgårdar med syfte att sprida kunskap, och skapa trivsel och möten mellan människor som bor i kvarteren. Med stadsodlingen som redskap vill Boodla också arbeta för ett grönt och hållbart stadsliv.

”Det går inte att bortse från att städer har en stor attraktionskraft och att allt fler människor vill bo i dem”, säger Agnes. ”Vi tror på staden som en hållbar lösning, kanske kan vi använda jordens resurser på ett bättre sätt om vi är samlade. Men då måste städerna planeras och byggas på ett helt annat sätt än vad som görs idag. Stads­odlingen är inte heller tänkt att ersätta landsbygdens jordbruk men kan vara en värdefull länk till kunskap för ­stadens invånare.”

Och att kunskapen verkligen behövs, speciellt bland de barn och ungdomar som växer upp i staden utan en naturlig länk till landet, har de fått erfara genom sina täta sam­arbeten med förskolor och skolor. Okunskap som ibland tar sig uttryck i ren och skär rädsla.

”Det är svårt att ge stadsbarn en relation till naturen. Vi möter barn som inte får sitta på marken eller gräva i jorden, som har fått höra att det är farligt. Det här är inte en klassfråga utan en stadsfråga, vi träffar okunskapen i alla samhällsskikt. Odling borde därför ha samma prioritet som engelska, matematik eller vilket annat ämne som helst i skolan.”

Stadsodlingsrörelsen växer och Boodla tycker sig få mer och mer gehör för sina idéer. I den bästa av världar ser Agnes att kommunerna fattar beslut om att stödja stadsodling på ett strukturerat och långsiktigt sätt med all tid och de pengar och material som behövs.