Synd på så rara ärtor

Kvalitet och terroir i all ära. När kvartalsrapporten redovisas kan sådant ändå väga ganska lätt. Ann-Helen Meyer von Bremen berättar om Findus som nu flyttar sin ärtproduktion från skånska Bjuv, till Tyskland.

Alldeles nyss var den gröna, frysta ärtan från Findus den bästa i hela världen. Det var längs den 56:e breddgraden där den växer, i Bjuv, som de odlingsmässiga förutsättningarna påstods vara de bästa. Men nu verkar det som om det återigen är Findus som ska ge oss en lektion i vad globaliserad matproduktion innebär. Förra gången var det hästlasagnen som avslöjade att trots företagets försäkran om att arbeta med ”utvalda råvaror”, så hade man ingen som helst koll på innehållet. En fabrik i Luxemburg tillverkade lasagne åt halva Europas varumärken och jobbade enligt samma princip som alla andra industrier, att köpa in lasagnens delar från den underleverantör som var billigast för stunden. Det råkade vara ett parti hästkött från ett holländskt skojarföretag.

”Så sent som förra sommaren spände Findus musklerna och invigde norra Europas största frysanläggning.”

Denna gång har 450 anställda i Bjuv och cirka 500 lantbrukare i trakten fått lära sig att alla vackra ord om kvalitet, terroir, hållbarhet och effektivitet väger lätt för en riskkapitalist på Europamarknaden.

Bland Findus varor har de frysta ärtorna framstått som ett stolt flaggskepp. Under många år har företaget ägnat sig åt att marknadsföra Bjuv med omnejd som den gröna ärtans sanna terroir. Vi har alltså fått lära oss vilken breddgrad ärtan ligger på och att det bara dröjde tre timmar från det att den skördats på fältet tills den legat fryst, nästan nyskördad alltså! Dessutom fick vi veta att Ebba var den mjällaste och finaste ärtsorten som gick att uppbringa, rart nog döpt efter odlingsexperten Rolfs egen fru. Jodå, PR-människorna på Findus visste hur de skulle göra sina frysta ärtor lockande, det årliga ärtsafarit var rena folkfesten.

Så sent som förra sommaren spände Findus musklerna ytterligare och invigde norra Europas största frysanläggning. Ungefär samtidigt proklamerade man att Bjuv skulle förvandlas till matens Silicon Valley eller ”Food Valley of Bjuv”, som Findus själv uttryckte det. Orten skulle bli en mötesplats för alla livsmedelsföretag som var innovativa, hållbara, lokala, klimatsmarta – kort sagt, allt som är bra. Nu blir det inget av med detta. Beskedet från den nya ägaren Nomad Foods är att man har överkapacitet och att Bjuv ligger för långt bort. Alltså ska det hela flyttas till Tyskland.

Vad kan man då lära sig av detta? Jo, att allt snack om varumärken, hög kvalitet, odlingsmässiga förutsättningar, effektivitet, klimatsmartness och hållbarhet väger lätt i en kvartalsekonomi. Inte ens en lönsam verksamhet eller nyligen gigantiska investeringar spelar så stor roll för en riskkapitalist med säte i skatteparadiset Brittiska Jungfruöarna. Har man överkapacitet på ett ställe och ett bra varumärke på ett annat, så kan man helt enkelt bara flytta varumärket, strunt samma att det har kopplats till en lokal plats. Varumärken kan man fylla med så mycket olika saker. Så fungerar den globala marknaden – i verkligheten.