Tack för maten

God och glad eller sur och tvär – hur påverkar det våra köpvanor? Ann-Helen Meyer von Bremen skriver om tacksamhet som en drivkraft för att minska mat­svinnet.

När omställning till ett hållbart matsystem diskuteras, hamnar vi lätt i teoretiska utvikningar. Hur mycket mark ska användas till vad? Hur många potatisar eller köttbullar är det okej att äta? Går det överhuvudtaget att äta dagens mat eller måste man ”uppfinna” nya livsmedel? Är det ­kanske sättet att producera maten som är problemet, snarare än mat­varorna i sig? Eller är det snarare ­globaliseringen och de ekonomiska förhållandena som gör det omöjligt att på allvar ställa om?

Där någonstans är det lätt att känna sig håglös, så låt oss börja någon annan­­stans. Låt oss börja med tacksamheten. Det kan låta banalt men tacksam­heten rymmer en större sprängkraft än man kanske först tänker på. Den amerikanske teologen och jordbrukarsonen Norman Wirzba menar att tacksamhet är ett bra motgift mot att köpa en massa saker som vi egentligen inte behöver. I vår kommersiella kultur är otacksamhet och missnöje starka drivkrafter till att ­försöka shoppa sig ­lycklig. Nöjda och tacksamma män­niskor där­emot är inte alls särskilt ­flitiga konsumenter. De behöver givet­vis också handla mat, kläder och andra förnödenheter, men inte ägna sig åt lyckoshopping på samma sätt.

Tacksamhet uppstår när man inser att det finns något att vara tacksam över. Wirzba menar att ett av våra stora problem idag är att vi ser på mat som något så simpelt, att det inte är värt någon respekt. 

”Det här är en djupt oroande ut­­veckling eftersom det innebär att vi inte kommer att sträva efter och ­värde­sätta hälsosamma ekosystem och verkligt gott mathantverk”, menar han. 

Detta är givetvis förklaringen till det omfattande matsvinnet. Om vi värderade maten högre, skulle vi inte slänga den i samma utsträckning. Om vi däremot inser vilken möda som l­igger bakom varje matvara och varje måltid, finns goda skäl att känna tacksamhet. Wirzba är ju teolog och för honom faller det sig naturligt att be bordsbön och tacka för maten, men det går alldeles utmärkt att tacka för maten utan att vara troende. 

Robin Wall Kimmerer, forskare och biolog, betonar också vikten av tacksamhet, för maten och allt vad jorden ger. Som amerikan och irokes lyfter hon fram irokesfolkens tacksamhets­ritual där man tackar allt levande – växter, djur, medmänniskor, vindar, solen och Skaparen. Hon menar att tacksamhet också innebär att man ger något tillbaka. Genom att exempelvis vårda den mark som föder en. På så sätt stärks vår relation till jorden, ­växterna och djuren. Och det är bara genom att återupprätta relationen till naturen som vi också kan restaurera och vårda den.

”Att koppla samman människor och landskap är lika viktigt som att återskapa vattnets kretslopp eller sanera miljögifter. Det är också medicin för världen”, menar Robin Wall Kimmerer.

Ann-Helen Meyer von Bremen
Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist och författare med inriktning på lantbruk, mat och miljö.