Tankar för året

2018 blev året, eller åtminstone sommaren, då ovanligt många pratade om jordbrukarnas situation. Men det borde vi alltid göra, menar John Gerhard.

2018 blev ett händelserikt och inten­sivt år för oss på Ekolådan, och än mer för dem som dagligen lägger ner så mycket arbete på att ge oss tillgång till de fantastiskt fina och fräscha frukter och grönsaker som vi med stor omsorg lägger i våra lådor varje vecka. Årets torka och andra väderfenomen både i Sverige och övriga Europa, på­­minde oss alla om att tillgång till färsk mat, eller mat över­ huvudtaget, inte är någon självklarhet.

För innan råvarorna nått köket där hemma måste odlaren skapa de rätta förutsätt­ningarna för dem; göra marken odlingsbar, bearbeta jorden, säkra tillgången på växtnäring. Att odla är med andra ord en så väl kunskaps-, arbets- som kapital­­intensiv sysselsättning. Och dessutom riskfylld. För att våga satsa krävs en visshet om att de rå­­varor som skördats också kan säljas till priser som täcker kostnaderna – och lite till. Det är ingen enkel match. Under många år har också de som an­­tagit utmaningen i Sverige sjunkit.

Merparten av alla grönsaker, inklusive de ekologiska, säljs idag via daglig­varuhandeln. Det innebär fokus på stora volymer och jämna leveranser. Vilket i sin tur bidrar till att de företag som ger sig in i branschen blir färre och större. De är ofta specialiserade och har egna packerier som gärna ligger långt från städerna och är mer beroende av transporter och import av sådant som gödsel och bekämpningsmedel.

Vi svenskar äter allt mer frukt och grönsaker, men odlandet hänger inte med i den utvecklingen. Mellan 1984 och 2017 minskade antalet trädgårdsföretag med 61 procent, medan genom­snittsarealerna växt ordentligt och odlingen blivit mer koncentrerad till vissa geografiska områden. I Mellan­sverige minskar den fältmässiga frilandsodlingen av basgrönsaker kontinu­erligt – trots att det är just där som över en tredje­del av Sveriges befolkning bor.

Parallellt med detta ser vi en annan typ av utveckling och då särskilt inom det ekologiska odlandet. Mindre jordbruk som inte sällan odlar många olika sorters grönsaker och mark­vårdande växter blir fler. Och många yngre odlare kommer med nya idéer och metoder – som permakultur och agroforestry (skogsjordbruk), som kan föra det ekologiska odlandet framåt. Dessa odlare är ofta inriktade på sina lokala marknader och söker efter sätt att bygga relationer med sina kunder. Att ha tillgång till mat odlad i närområdet, av människor man kanske till och med känner, är något allt fler önskar sig.

Vi behöver alla mat som är god, näringsrik och hälsosam. Som produceras på sätt som inte belastar miljön och klimatet mer än nödvändigt. Som kan införskaffas på sätt som inte sliter för hårt på de som jobbar med att ta fram den. Och så mycket som möjligt ska odlas i närområdet och inte kräva lång­väga transporter. För att få det behövs fler odlare i landet. 2018 års stora uppmärksamhet kring och engagemang i de svenska lantbrukarnas situation efter sommarens torka var mycket positiv. Men ska vi få den mat vi vill ha, produ­cerad på sätt som är bra för miljö och klimat behöver vi fortsätta intressera oss för odlarna och deras villkor – även utan svarta tidningsrubriker.

John Gerhard projektutvecklare