Tankar om vatten

Den torra sommaren väcker många funderingar kring hur vi använder planetens resurser, inte minst vattnet. Har man som Ann-Helen Meyer von Bremen både grönsaksodling och kor på gården är det lätt att se vad som dricker mest.

Det är svårt att påminna sig när det senast skrevs så mycket om vårt lantbruk och vår matförsörjning som denna sommar. Torkan och hettan har riktat medias strålkastare mot maten och klimatet. Mycket fokus har varit på djurbönderna, främst kobönderna, och deras stora problem att få fram foder till djuren. Det är lätt att man får uppfattningen att kor är en särskilt vattenslukande art, men det stämmer inte.
På vår gård finns några dikor och en liten grönsaksodling – och det är lätt att direkt se skillnaden. Precis som de flesta andra grönsaksodlare har vi bevattning. Vattnet tar vi från vår sjö. Denna sommar har vi kanske pumpat 8–10 kubikmeter per dag till odlingarna som omfattar cirka 1 hektar. Det är förhållandevis lite eftersom vi trots allt har lera och blöta marker.
Våra fem kor och tre kalvar dricker inte ens 1 kubikmeter, alltså 1 000 liter vatten, per dag. Räknar vi högt så hamnar den lilla hjordens vattenförbrukning på 650 liter per dag, det vill säga 100 liter per vuxen ko och 50 liter för kalvarna. Men eftersom kalvarna föddes redan i februari och korna därför inte är särskilt högmjölkande, skulle jag gissa att det ligger mellan 400 och 500 liter för hela gruppen.
Tycker du det låter lite? Har du kanske hört talas om betydligt högre siffror, som att 1 kilo nötkött kräver 16 000 liter vatten? I så fall har du träffat på en teoretisk beräkning som kallas för vattenfotavtryck och som inte bara räknar in det vatten som djuren dricker
och som används vid tillverkning av exempelvis mjölk, utan även det regn som faller på fälten där man odlar djurens foder och på deras betes-marker. Det är med andra ord en metod som inte är särskilt relevant när man pratar om vattenförbrukning.
Globalt sett är jordbruk den verksamhet som använder mest vatten, men det gäller inte för Sverige. Här gör vi av med cirka 4–5 procent av vårt färskvatten. Den globala djuruppfödningen, det vill säga all världens grisar, höns, kor, får, getter, hästar etc, står för ungefär en tredjedel av jordbrukets vattenförbrukning – men ger samtidigt 40 procent av proteinet och 45 procent av fettet i världen.
Av de grödor vi odlar på vår gård är rotfrukter, potatis, bönor och ärter de mest näringsrika och de kräver inte heller särskilt mycket vatten. Tomater, gurkor, spenat, sallater, chilipeppar, kryddgrönt och meloner däremot en hel del. De är goda men ger inte särskilt många kalorier. Hur ska vi se på dessa näringsfattiga grönsaker som dessutom dricker mycket vatten? Ska vi sluta äta dem? Absolut inte, men vi ska kanske se dem mer som lyxprodukter som förtjänar att väljas med omsorg när det gäller säsong, odlingssätt och närhet till odlaren. Nu och ett antal veckor framöver är den bästa tiden att njuta av denna lyx, medan vintern är rotfrukterna och kålens tid.