Tidningsankan som fick vingar

”Ekologisk mat är sämre för klimatet.” Så har det låtit i många medier på senare tid. Men påståendet saknar vetenskaplig grund och handlar snarare om forskare som driver en egen agenda, skriver Ann-Helen Meyer von Bremen.

Strax innan jul slogs det upp stort i media att ekologisk mat skulle vara sämre för klimatet. Påståendet kom från en pressrelease från Chalmers där en av deras forskare, Stefan Wirsenius, menade att detta var den slutsats som drogs i en vetenskaplig artikel han var medförfattare till. Problemet var bara att påståendet inte var sant, något som är mycket allvarligt, i synnerhet i den ­akademiska världen. Ekot, DN, SVT och flera andra stora mediehus som uppenbarligen inte läst forsknings­artikeln utan enbart pressreleasen, tvingades efteråt att gå ut med rättelser.

Men minnet är kort i nyhets­branschen. I slutet av januari publi­cerade TT en artikel som fick rubriken Satsning på ekologisk mat dåligt för ­klimatet. Även nu fick nyheten ett brett genomslag. Denna gång var det kommunernas satsning på ekologisk skolmat som kritiserades. Återigen hänvisades till Wirsenius forskning, alltså den artikel som i själva verket inte handlade om ekologisk mat och dess påverkan.

Så vad handlade då den vetenskapliga artikeln om? Jo, ett helt nytt sätt att beräkna livsmedels klimatpåverkan på, utifrån alternativ markanvändning, kolbindning och diskonto­-ränta. Men sättet man gjort beräkningarna på skiljer sig radikalt från hur man ­normalt sett räknar idag och är inte etablerat. Att hänvisa till den här forskningen som någon slags veder­tagen fakta är alltså långt ifrån korrekt.

Teorin bakom artikeln är att mark ska brukas så intensivt som möjligt för att man ska kunna binda kol genom att plantera skog på den mark ”som blir över”. I det sammanhanget nämner man ekologisk odling som exempel på en produktion som inte är tillräckligt effektiv och hänvisar till Jordbruksverkets skördestatistik. Där kan man visserligen utläsa att det finns ­skillnader i ­skördarna, men Jord­bruks­­verket skriver också att man inte kan dra några generella slutsatser efter­som skillnaderna mellan ekologiskt och konventionellt beror på var i landet odlingarna finns. Viktig ­information som Wirsenius alltså väljer att bortse ifrån. Statistiken visar bland annat att det odlas mer ekologiskt vete på ­mindre bördiga marker och mer konventionellt vete i bördiga områden, vilket förstås påverkar skördarna.

Men det är inte bara klimat, bördighet och skötsel som gör det svårt att jämföra ekologisk och konventionell odling, det är i grunden två olika jordbrukssystem. Det finns ett annat skäl till att de svenska ekologiska ­veteskördarna är lägre än de kon­­ventionella, nämligen att ekologiskt lantbruk ger mer än bara ett visst antal ton vete per hektar, det ger också plats för fler levande varelser. Det intensiva jordbruk som forskare som Wirsenius propagerar för, sker på bekostnad av biologisk mångfald, skapar omfattande miljöproblem och inte minst en fortsatt hög klimatpåverkan.