Väderlek och vågspel

Sommarens översvämningar blev en ögonöppnare för många. Men vem bär egentligen ansvaret för Sveriges klimat­anpassning? Annica Kvint vet.

Först inträffar katastrofen. Sedan skriker alla efter förebyggande åtgärder. Vi såg det senast i Gävle i augusti. Sedan det fallit två månaders regn på ett dygn fick gävleborna bittert erfara vad klimat­förändringar kan föra med sig. Över­svämmade källare var bara förnamnet. Nu rasade vägar och folk fastnade i sina bilar i vattenmassorna. Och då hade de ändå tur, som inte liksom tyskarna i juli fick se hela sina hem spolas bort. 

De extrema mängder vatten de allt vanligare skyfallen för med sig måste ta vägen någonstans, och städer med asfalt och stenläggningar är minst sagt sårbara. Hårdgjord mark kan inte absorbera vatten och städernas dagvattenbrunnar är inte dimensionerade för den typ av skyfall vi nu ser. Avloppssystem som svämmar över och el (internet!) och dricksvatten som till följd av det slås ut, är bara några av de förtretligheter som riskerar att drabba oss alla. I Norr­köping fick man redan 2009 så häftiga skyfall att översvämningarna slog ut stadens datornät i över en vecka.

I Köpenhamn fick invånarna sitt ”wake up call” 2011. På två timmar föll tre månaders nederbörd. Notan för översvämningarna slutade på 7 miljarder danska kronor. Nu bygger man om hela dag-vattensystemet och regnströmmarna leds ovan jord till grön­områden som är förberedda för att kunna svämma över. 

I Sverige är det kommunerna som bär ansvaret för klimatanpassning. Av Sveriges Kommuner och Regioner upp­manas de att tänka 100 år framåt i tiden. ”Särskilt bör kommunerna agera för att avvärja hoten från sky­fall och ­planera för lösningar som förhindrar att vatten tar sig in i fastigheter.” Ja, ni hör själva. De har en del jobb kvar. 

Märkligt nog finns det ingen ytterst ansvarig för Sveriges klimat­anpassning. 2017 tillsattes en statlig utredning för att undersöka saken, men den landade bara i att för många lagar skulle behöva skrivas om för att en enda part skulle kunna utses. Idag är ansvaret delat mellan Boverket, som svarar för den byggda miljön, och smhi, som bidrar med stöd när myndigheter tar fram planer. 

Men det finns projekt som pekar i rätt riktning. Som Kyrkparken i Stock­holms nya stadsdel Barkarbystaden, där man valt att se även stora mängder vatten som något hanterbart. I Järfälla kommun skrev man in krav om eko­system­tjänster i översikts­planen redan för tio år sedan, och inför utformningen av parken fanns också krav på att den skulle utrustas med en öppen dagvatten-anläggning, byggd på kunskap om biologisk mångfald. Som besökare kan man nu följa vattnets väg från stenstaden ut i en slingrande bäck och vidare till en vatten­trädgård, en damm och ut i Bällstaån. Vattnet renas, fördröjs och magasineras medan det leds bort från parken. Bäckens flöde och de planterade växterna bidrar till att främja områdets biologiska mångfald. Vid skyfall förvandlas spängerna över parkens damm till undervattensbryggor och park­bänkarna blir till öar för sjöfåglar.

Efter­­som klimatanpassningsåtgärderna planerades redan från början blev ­parken enligt Järfälla kommun inte dyrare att anlägga än en vanlig stadspark. Se där någonting att inspireras av.