Vässat pressat

Att själv välja och hacka de grönsaker och frukter han mixar är rena lyckan för Jens Linder, som insett poängen med att låta ­processen ta sin tid. Det ­må sluta i ett glas juice eller en tallrik kall soppa – färgglatt och smakrikt blir det oavsett.

En gång för många år sedan klev jag in i vad jag trodde var en gammal­modig grönsaksaffär i Norra Tyskland. Men den var mer än så. Visst låg där grönsaker uppradade i travar på ­gammalt och vackert vis, men i den avlånga patinerade lokalen kunde man också beställa fenomenala juicer. På väggen fanns en utförlig meny med fantasifulla namn på en massa kombinationer av frukt och grönt. Men man var också fri att komma på vilken kombination som helst. Jag var i himmel­riket, bara tiden och min ­skrala reskassa hindrade mig från att stanna där i timmar, för experiment och sörpling. Jag minns särskilt en kombo av grönt äpple, blekselleri, hasselnöt och lite apelsin (eller möj­ligen citron). Vilken njutning!

Idag har juicebarer blivit succéer över stora delar av världen, och många är bra. Men ändå tenderar kedjornas utbud att vara dominerade av bär och frukt, som ofta fabrikhackats och frysts in. Och i många fall är dryckerna yoghurtbaserade. Inget fel i det, men personligen vill jag ofta ha mättade juicer av grönsaker och färsk frukt som jag själv sett och valt.

För att förverkliga det har jag skaffat mig en slowjuicer. Den är konstruerad så att ingredienserna mals långsamt och passeras genom filter av olika grovlek. Den mest finmaskiga ger lättrinniga juicer, de grövre ger drycker med fruktkött. 

En slowjuicer är ganska dyr, även om priserna genom ökad konkurrens tycks vara på nedgång. Men om man använder den var och varannan dag, skulle jag ändå rekommendera ett inköp när kassan tillåter. Man får i sig nyttiga, och framför allt, magnifikt goda drycker. Och variationsmöjligheterna är oändliga. 

Tidigare var det vanligare med råsaftcentrifuger. Och de finns ännu och är billigare än slowjuicrarna. Finsmakare påpekar att de senares lägre hastighet gör dryckerna mindre påverkade av värme och syre. Jag ­känner inte särskilt stor skillnad. Men min slowjuicer är tystare, och lätt att göra ren (alla delar utom själva motor­delen, kan köras i diskmaskin). Så jag är nöjd. 

Bara man får in vanan kan både en slowjuicer och en råsaftcentrifug göra ens kosthåll mer varierat, smakrikt och färggrant. För en gångs skull är ordet fräscht välmotiverat. 

Ur dessa mackapärer kommer allt från en god morgonjuice på citrusfrukter, tjockare smoothies med banan och andra frukter, till kalla soppor baserade på gurka, tomat, morot eller rödbeta kanske – eller klassiker som gazpacho och kall avokadosoppa. Och det är så spännande att experimentera. Till exempel blir pressad rotselleri, syrligt äpple, citron och mängder av bladpersilja en fantastisk dryck som man lätt kan bli beroende av. Ett annat – möjligen lite oväntat – tips är en dryck av svarta vinbär, hallon och rödbeta som bör – som de flesta juicer – serveras riktig riktigt kall.