Bä bä vita lamm…

… har du någon ull? Svaret på frågan är ja, så att det räcker och blir över. Faktum är att långt ifrån all svensk ull tas om hand. Susanne Helgeson ­frågar sig varför – och vad man skulle kunna göra åt det.

För några år sedan var min goda vän Kajsa ute och gick i den grönsk­ande gotländska naturen. Plötsligt kände hon en svag, lite underlig doft som blev starkare och starkare. När ­stigen krökte sig stod hon plötsligt framför en hög – av ull. Jo, faktiskt just ull och ingen liten hög, kanske fem sex meter på bredaste stället, ungefär lika hög som hon själv, tror hon är runt en och ­sjuttio. Fascinerad av doften och den stora mängden material bara så där – mitt ute i naturen tänkte hon ”vilken konstig grej”, och gick vidare.

Denna lilla semesteranekdot be­­rättade hon när vi härom veckan kom att tala om ett till synes underligt ­slöseri, ett råvaruspill som varken hon eller jag tidigare haft en aning om. Att det i Sverige slängs gigantiska mängder fårull, 2019 så mycket som 750 ton. En galen siffra och mer än 60 procent av den sammanlagda svenska ullen! Anledningen handlar så klart om pengar, att det bland landets drygt 9 000 fårgårdar generellt ses som olönsamt att göra annat än att gräva ner eller lägga på hög för att sakta bryta ner ullen, naturlig som den är.

Det finns olika typer av ull och långt ifrån all lämpar sig för att behandlas för att i slutändan bli ­kläder. Materialet har dock så pass fantastiska egenskaper att det borde finnas stora möjligheter att förädla istället för att slänga. Ullfibern är till exempel fukt-, smuts- och lukt­avstötande, extremt elastisk och ­töjbar, blir varm – inte kall – när den blir våt, brinner dåligt och är perfekt som isolering med sina värme- och ljudisolerande egenskaper. Kort sagt borde modern teknik och idérika ­innovatörer innebära obegränsade användningsområden bortom det mest uppenbara. Bortom hand­arbetets stickning kan det till exempel tovas till allt möjligt, varför inte ett par knäskydd för trädgårdspåtning. Eller runt rosenbuskar och annat i trädgården för att hålla både rådjur och sniglar borta, de förstnämnda ­gillar inte lukten, de andra har svårt att ta sig förbi materialet. Kajsa hade också hört att ullen har en gödslande effekt och därför fungerar perfekt som rabattäcke med något som tynger ner den. Och det där vi gjorde förr i tiden; hade ull i täcken och kuddar borde ju vara ett bra alternativ både till syntet och på icke djurvänliga sätt plockade fjädrar. På tal om ullens isoleringsegenskaper jag tidigare nämnde finns ett helt sortiment på marknaden. Bra!

Kajsa och jag spånade i vår ull­diskussion om att göra allt från ­akustik­- dämpande skärmar och stora staty­liknande interiörelement i tovad ull. Ullen som ett material att an­­vända på ett nytt, innovativt sätt inom inredningsarkitekturen. Jag lovade kolla vad Textilhögskolan i Borås forskar om när det gäller ull eftersom de ­forskar om allt möjligt som har med fibrer och hållbarhet att göra. Och visst, nyligen avslutades som exempel projektet Cirkulära Yllekläder med ambitionen att de ­närmaste två åren höja den svenska ullanvändningen med 40 procent. Bara en sån sak!