Det avlånga landets villkor

Där frosten kan komma redan i september och ljuset obevekligt viker, hur ser odlandet ut längst upp i norr? Det ville Linda Pérez veta.

Hur är det möjligt? Frågan ställdes över ett par tomater som serverades i slutet av juli, på en ekologisk lant­egen­dom i södra Tornedalen. För där satt vi i odlingszon 6 – ett par mil från den nedre fjällzonen – och åt tomater som både var rödare och sötare än mina egna, som odlas i zon 3. ”Vi har ju midnattssolen”, svarade lantägarna Kurt och Pia Hulkoff.

En dryg mil från familjen Hulkoffs gård ligger Kukkola Bruket. Under hög­­sommaren prunkar här rader av midnattssolsmättade, krispiga grön­saker som sallat, bönor, blomkål, broccoli, kål och örter. Men hur kan det egentligen se likadant ut här som det gör i grönsaksraderna hundra mil söderut?

Förklaringen vilar i ljuset. Så här nära polcirkeln skiner solen nästan dygnet runt under juni och stora delar av juli. Fotosyntesen får det att växa så det knakar, vilket gör att de norrländska trädgårdarna snabbt hämtar in försprånget som odlingarna i södra Sverige fått av våren. Dessutom får grön­sakerna på kort tid så mycket energi att de blir färgstarka, mjälla, smakrika och söta.

Trots detta visar en rapport från Läns­styrelsen Norrbotten att omkring 90 procent av alla färska grönsaker som konsumeras i landskapet importeras. Det är lätt att tro att det har med kallt klimat och en kort växtsäsong att göra. Men av odlingarna att döma handlar den största utmaningen inte om kylan – utan om att förstå sig på klimatet.

Enligt Pia Hulkoff, som odlat ekologiska grönsaker här i närmare 30 år, gör man bäst i att inte följa de generella odlingsråden, utan istället utgå från om­­ständigheterna och se till att få tag i fröer som fungerar.

Att de allmänna råden inte är an­­passade för ett nordligt klimat går igen historiskt. Under 1800-talets mitt då myndigheterna ville få svenska ­folket att utveckla sina köksträdgårdar, förbisågs att olika områden kräver olika förfaringssätt. Så det var det fristående Hushållningssällskapet som, genom att dela ut såväl goda råd som klimat­an­passade frösorter, spred ­kunskapen till allmogen vars odlingar i och med det blev både rikare och mer mång­sidiga. Samma typ av ut­­vecklings­­arbete är allt­jämt aktuellt och än idag är det Hus­­hållningssäll­skapet som är den ledande aktören.

På Öjebyn Agro Park i Piteå driver de bland annat en testverksamhet i syfte att ta fram grödor som lämpar sig att odla här. Resul­taten presenteras i ­årliga sortlistor, tillsammans med ­klimatanpassad kunskap.

Och nu får Hushållningssällskapet sällskap i sitt progressiva arbete. Bland annat genom luleåbaserade Containing Greens. För att förlänga växtsäsongen och få hållbarhet kring uppvärmda växthus arbetar det så kallade agtechföretaget med Sveriges första försöksanläggning för växthusodling med hjälp av spillvärme från dataservrar. Allt i hopp om att Norrbotten i framtiden ska bli självförsörjande på grönsaker.

Så visst gror det i norr och nog får vi se ljust på framtiden. Men i år blev det brått att skörda i september. I skrivande stund faller säsongens första snö över Lappland och Norrbotten.

Linda Pérez mat- och dryckesjournalist