Från trädgård till handel

Trädgårdsodlare som förser stadsborna med frukt och grönt – Ann-Helen Meyer von Bremen skriver om handels­trädgårdarnas funktion förr.

Ibland kan man få intrycket att kommersiell stadsodling och så kallad ­market gardening är en ny företeelse, men den intensiva trädgårdsodlingen var betydligt mer om­­fattande för 70 år sedan. Det var ofta små familjeföretag som odlade på liten yta, en fjärdedel av handelsträdgårdarna i Stockholm odlade på mindre än en hektar. Det odlades många olika sorters grönsaker, blommor, frukt och bär. Med hjälp av drivbänkar och växthus förlängde man säsongen över nästan hela året. Det hand­lade om ömtåliga grödor varav många inte kunde lagras och trans­port­systemet var inte utbyggt, så det stadsnära läget var viktigt. Där fanns kunderna, men också arbets­kraften och växtnäringen i form av gödsel från stadens hästar, latrin och annat organiskt avfall.

Kunskapen kommer från Inger Olausson som är agronom, trädgårdsmästare och forskare inom horti­kultur­­historia vid Göteborgs universitet. (Hortikultur är läran om professionell trädgårdsodling.)
Varför ska man då lära sig något om trädgårdsodlingens historia? Ja svaret är detsamma som vid all typ av historia, det är ett sätt att både föra kunskapen vidare, ta vara på erfarenheterna, men även att lära av misstagen.

Idag ser vi ofta handelsträdgården som en trädgårdsbutik för plantor, buskar, verktyg och material för odling. Gårdagens handelsträdgård var något annat. Det var dessa som försörjde städerna med frukt, grönt och blommor och de hade ett mycket stort utbud. De var också betydligt fler. I början av 1950-talet fanns det cirka 6 800 trädgårdsföretag i landet, varav de flesta nu är borta. Hässelby, som också fick namnet ”trädgårds­staden” hade fler än hundra odlare. Alla städer och tätorter hade under denna tid det antal trädgårdsodlare som krävdes för att i princip försörja staden med frukt och grönt.

Varför försvann då alla dessa trädgårdsmästare? Det är inte bara växande städer och högre markpriser som är orsaken till detta. Trädgårdsnäringen har till skillnad från jordbruket aldrig varit subventionerad av staten eller skyddad från billigare importgrödor. Utbyggda kommunikationer tillsammans med en politik och marknad som främjar en utveckling av allt färre och större företag, slår ut de allra flesta av de små odlarna. Idag finns merparten av frukt- och grönsaksodlingen i Skåne – eller i helt andra länder. I Skåne finns också de stora grossisterna som med sitt nät av butiker har ersatt torghandeln.

Men det finns alltså en intressant mot­trend, ett ökat intresse för småskalig, intensiv grönsaksodling. Den som ibland går under namnet ”market gardening”. Inger Olausson tycker att det är en mycket positiv utveckling, men att det är lite historielöst att framställa det som något nytt och innovativt när man egentligen gör samma sak som de gamla handelsträdgårdarna gjorde.

Kanske är tiden mogen för att vissa konsumentgrupper ska börja upp­skatta samma sak som gårdagens ­konsumenter gjorde, nämligen att köpa sina grönsaker direkt från odlaren.