Grödornas fångade förflutna

Att man kan lära av historien är ingen nyhet. Att man av konsthistorien kan lära om hur livsmedel odlats och utvecklats genom tiderna, är där­emot mindre känt. Susanne Helgeson berättar.

Jag upphör aldrig att förvånas och lära nytt – tack och lov! Nyligen, när jag gjorde research till en artikel, fick jag till exempel lära mig sanningen om marshmallows. Jag som alltid trott att det bara var ett varumärkesnamn blev av Wikipedia upplyst om att konfekten förekom i Egypten redan omkring 2000 år före Kristus. Ur­­sprungligen gjordes den på läke­malvans rötter och därifrån kommer namnet – marsh mallow, som malvan ifråga heter på engelska. Riktigt roligt att få reda på även om örten helt lyser med sin frånvaro i dagens innehåll.

Just roligt tyckte jag också det var att få ta del av två belgiska forskares projekt om att spåra frukters och grönsakers evolution genom konst. Idén kan tyckas rätt bisarr, men satt i ett större perspektiv – toppen! 

Projektets syfte är att öka kunskapen om våra växtbaserade livsmedel genom att spåra utvecklingen och kartlägga moderna frukters, grönsakers, balj­växters, spannmåls, nötters och fröns historia. Det görs redan genom att undersöka växternas genetiska kod, bevarad i insamlade äldre växter. Kruxet är att dessa inte är tillräckligt många och lämnar luckor i tidslinjerna, vilket ger en ofullständig bild av läget. Och det är här konsten kommer in i bilden. Forskarna Ive de Smet, biolog och David Vergauwen, konsthistoriker, har nu börjat leta efter gamla grödor på gamla tavlor, och på så sätt få mer kunskap. För att få ett större undersökningsunderlag ber de intresserad allmänhet över hela världen – ”museibesökare och konstfantaster” – om hjälp att bidra med bilder av växtbaserad mat i äldre konstverk.

Och varför gör de då detta? Jo, ­för­utom att komplettera tidslinjen är skälet att ju mer vi vet om historiken, desto bättre rustade är vi inför fram­tiden – då vi kommer att äta mer plantbaserad mat. För att vi kommer att göra det, är de flesta experter eniga om. Och kunskapen om vad som ­historiskt har vuxit när och var, bidrar helt klart till smartare framtida odling. 

Denna tanke leder till något som Ica gjorde under sitt 100-årsjubileum för några år sedan. Ett gäng framtidsexperter och kockar tog då fram olika scenarier som handlade om hur våra samhällen kommer att se ut, hur vi ser på mat och vad som kommer att ligga på våra tallrikar år 2040. Allmänheten bjöds in att rösta på det mest troliga och ”Farm City” vann stort. Där har urbanisering och behov av ökad självförsörjning bidragit till en ny stadsbild där det surrar och kvittrar i det gröna som växer runt, på och i bostads­husen. Odlingarna mitt i städerna står för 20 procent av den inhemska mat­produktionen. Ett höghusväxthus försörjer 24 000 personer per dag med grönsaker och stadsborna odlar även hemma – på balkongen, på taket eller i kökets mini-matlabb. 

Sammanfattningsvis kan sägas att tiderna sannerligen förändras och att vart det än bär hän i framtiden, så kommer vi alltid ha nytta av sådant vi lärt i och av det förflutna.