Livet i jorden

Ju friskare jord desto friskare växter. Och det är på mikrolivet i jorden det kommer an. Anette Dieng har träffat Josef Carey som brinner för ­jorden, för de hundratusentals arter som lever där och hur de samspelar med växterna för att hålla dem livskraftiga.

Det var under sin tid som arborist som Josef Carey på allvar började ­fundera över vad det egentligen är som gör en växt frisk och livskraftig. Han förstod snart att svaret inte låg i de punktinsatser han dagligen utförde uppe bland trädkronorna, utan i något mycket mindre iögonfallande som pågick under markytan. Det han insåg, och som forskning med all ­tydlighet visar, är nämligen att ju ­friskare och mer mångskiftande livet i jorden är, desto friskare och mer livskraftiga blir växterna. Idag arbetar Josef som jordförbättringskonsult och driver företaget 59 Degrees i Järna. Hans stora passion är just jord, ett intresse han gärna delar med sig av.

I ett friskt ekosystem behåller alla typer av växter bara en liten del av den energirika glukos de mödosamt ­samlat på sig genom att omvandla koldioxid från luften, vatten från ­jorden och ljusenergi från solen i ­processen vi kallar fotosyntes. Resten skickar växterna rakt ut i jorden genom sina rotspetsar. Det säger något om vilken betydelse mikrolivet där nere har för dem, menar Josef.

”I området runt rötterna på en frisk växt, i rhizosfären, lever bland annat flera hundra tusen arter av bakterier och drygt 20 000 svamparter (som vi hittills känner till), som alla är beroende av den glukos växten ­portionerar ut. I utbyte mot den åtråvärda födan gör bakterierna och svamparna mikro- och makronäringsämnen – som kväve, kalcium och magnesium – tillgängliga för växten. Ämnen den behöver för att kunna utvecklas till fullo och för att stå emot skadedjur, sjukdomsalstrande bakterier och sjukdomar.”

Som Josef ser det sätter våra moderna jordbruksmetoder det här biologiska samspelet ur spel.

”När den konventionella jord­brukaren tillsätter konstgödsel, det vill säga industriellt framställd näring som endast innehåller kväve, fosfor och kalium, slutar växten helt enkelt att föda de där bakterierna och ­svamparna eftersom den inte längre behöver deras tjänster. Födan växten får från konstgödslet är nämligen så mycket mer lättåtkomlig”, berättar han.

”Den drastiska minskning av mikroliv i ­jorden som det för med sig, drar igång en negativ kedje­reaktion. Jorden blir bland annat mindre ­bördig och den annars stabila jordstrukturen faller samman, vilket gör det svårare för vatten att sippra igenom.”

Att plöja jorden blir naturligtvis också bekymmersamt eftersom man då vänder upp och ner på allt som sinnrikt byggts upp för att tjäna ­växten.

”Jag tror vi står på randen till en jordbruksrevolution. Vi måste börja se jorden som en naturlig del av ­växten. Ju större mångfald av liv i ­jorden, desto friskare växter – och i förlängningen människor som äter dem. Jag ser inget som är viktigare än det idag”, säger Josef Carey.