Ny syn på gammal kunskap

När det gäller hållbarhet inom trädgårdsskötsel finns mycket att lära av tidigare generationer. Deras hantverksmetoder och redskap kan dessutom göra dagens omgivningar vackrare. Susanne Helgeson berättar.

Ibland är det både lärorikt, intressant och hoppingivande att påminnas om all den forskning som inom en rad olika områden pågår i hållbarhetens tecken. Som till exempel den doktorsavhandling som presenterades häromsistens som handlade om äldre hantverksmetoder som ett mer hållbart alternativ till dagens trädgårdsskötsel. Historisk forskning som föreslår lösningar på nutida problem.

Till vardags är Joakim Seiler chefsträdgårdsmästare på Gunnebo Slott och Trädgårdar i Mölndal. Men han har sedan en tid tillbaka också varit ­doktorand vid Göteborgs universitets institution för kulturvård. Här lade han fram sin avhandling som belyser hur många av dagens trädgårds­skötselmetoder inte tar hänsyn till varken miljöpåverkan eller biologisk mångfald. Seiler har därför vinnlagt sig om att undersöka och presentera en rad historiska både redskap och hantverksmetoder som med fördel även kan användas idag.

För trädgårdsnördar med ett ­historiskt intresse borde avhandlingen te sig som en tidig julklapp, också för att författaren använt sig av nämnda slotts vackra omgivningar som ­”forskningslaboratorium”. Bland annat har han studerat hur gräs­mattorna sköttes under 1700-talet och hur de på liknande sätt skulle kunna skötas idag. Istället för de ack så moderna men ofta klöverkapande robotgräsklipparna – använd hellre vält, lie och kvast som förr i tiden! Här beskrivs hur gräsmatteslåtter med lie mer beror på hantverkarens/trädgårdsmästarens skicklighet än på ­själva redskapet; hur varje skär är ett personligt avtryck där graden av förmåga och kunskap tydligt avslöjas. Fascinerande läsning om något som sägs vara dåligt beskrivet i svenska ­källor före 1800-talet.

Skötsel av häckar är ett annat tema i avhandlingen som förresten heter Management Regimes for Laws and Hedges in Historic Gardens. Här har Joakim Seiler bland annat gått till botten med de ovanliga historiska redskapen hugg-/trädsvärd respektive stångskära som inte ger en enda träff vid en snabbgoogling men är ett slags beskärningskrok. Han berättar att ­­”de här gamla redskapen kräver att utövaren har en inre uppfattning om den form som hon/han vill skapa. Resultatet blir mindre tekniskt ­perfekt men med mer liv i former, ­linjer och ytor än vad som produceras av maskindrivna redskap”. Rena ­poesin! Dessutom påverkar inte alls dessa historiska, tysta redskap trädgårdsupplevelsen lika negativt som dagens betydligt ljudligare, ibland rent av olidligt brölande maskinpark.

Sammanfattningsvis kan sägas att Joakim Seilers forskning också lett fram till ett förslag på ett nytt för­hållningssätt som inte bara handlar om att bevara hantverksmetoder och redskap utan något minst lika viktigt; ett hållbart trädgårdshantverk som en meningsfull aktivitet för dagens människor. Leve långsamhet, skicklighet och lust!