En framtid i omvända världen

Framtidens mat, hur får vi till den egentligen? Storslagna idéer finns det gott om, men är de kloka? Ann-Helen Meyer von Bremen menar att många av innovatörerna tar stora kliv över ån efter vatten. 

Det är lätt att få intrycket att om man bara gör saker lite bakvänt och tvärtom, så framstår det hela som en spännande och hållbar matinnovation för fram­tiden. Personligen är jag dock mycket skeptisk.

Vid amerikanska nasa satsar man nu återigen på månen i pro­jektet Artemis. Astro­nauter ska resa dit igen och man vill även bygga en månbas. Det är svårt att förstå exakt vad man förväntar sig att få ut av det hela, men förhoppningarna tycks inbegripa stora vetenskapliga och ekonomiska möjligheter. Det får man verkligen hoppas, hela kalaset som ska pågå  fram till 2025 beräknas gå loss på ­närmare en biljon svenska kronor,  alltså tusen miljarder kronor. Lägg därtill att den här typen av projekt har en förmåga att bli ännu dyrare än beräknat.

Det finns fler som drömmer om ett liv bland stjärnorna. Två av världens rikaste män exempelvis. Elon Musk  vill kolonisera Mars och Jeff Bezos vill bygga samhällen i stora kapslar som  ska sväva i omloppsbanor runt jorden. Också vår egen myndighet på området, Rymdstyrelsen, ser ­rymden som mänsk­lighetens räddningsplanka, när vi kört slut på Jorden. Dock finns en hake – mänsk­liga kroppar är inte gjorda för att klara någon längre tid i rymden. Redan efter några månader får vi olika typer av skador. 

Men andra kan kanske leva i ­rymden, växter till exempel? Eller så kanske man kan ta grus från månen och odla i, när vi gjort slut på vår egen matjord? Det blev en stor nyhet i början av sommaren att ett forskarlag hade lyckats odla backtrav, ett litet ogräs känt för sina anspråkslösa krav, i mångrus. Visser­ligen med taskiga rötter och miss­färgade blad, men ändå.

Tvärtom-idén genomsyrar de flesta av de nya sätten att producera mat på. Växter ska helst inte odlas med hjälp av jord och gratis solljus, det är old school. Bättre då att odla dem inomhus med hjälp av stora mängder energi i form av konstbelysning och flytande konstgödsel. Uppe på tak, nere i mörka källare eller till och med under vatten växer framtidens grönsaker, ja överallt utom på åkrarna verkar det som. Eller så kan man jäsa maten i stora stål­tankar eller utvinna den ur luften med hjälp av elektricitet, utan att ta om­­vägen via fotosyntesen. Fiskarna på våra tallrikar ska helst inte ha simmat i sjöar eller hav, utan i plastbassänger uppe på land. Korna däremot ska befinna sig på vattnet. I Rotterdam finns sedan något år tillbaka ett projekt med en flytande mjölkgård. Varför korna ska stå och guppa på en flotte på vattnet istället för att få beta grönt gräs är oklart, men det påstås vara mycket hållbart, framför allt för att det sparar så mycket mark. 

Så vad ska finnas på åkrarna och i hagarna om man inte ska odla eller ha djur där? Jo solpaneler förstås. De många nya innovationerna drar nämligen oerhörda mängder energi, så stora mängder att de inte alls har framtiden för sig.